En intensiv vecka

I måndags började kurserna på riktigt. Varje förmiddag mellan 09.30 och 13.00 hade jag lektion i franska och på eftermiddagen pluggade jag metod-kursen. För att få tid för metod-kursen behövde jag ta bort en kurs som jag hade sett fram emot: Adapting to a new culture. Tyvärr räckte inte tiden till.

Den här veckan har jag också förstått att Epita inte är ett universitet utan mer en yrkeshögskola. Utbildningen är väldigt intensiv med lektioner varje dag. Kurserna går dessutom parallellt under hela terminen vilket gör att det känns som att vara tillbaka på gymnasiet. Jag gillar det men det är ovant. Bara att vara på campus och inte ha lektioner framför en skärm är ovant.

Blandade bilder från veckan

Domino med franska verb, 12 okt
Första gången som jag är i ett klassrum med en smart board, 13 okt
En månad efter att jag flyttade in orkade jag ta tag i brevlådan, 13 okt
Jag blev så glad över att hitta svenska bland språkalternativen, 15 okt
Lördagskväll med Grace & Frankie, vin och popcorn, 16 okt

Tacksamhet

Idag är det tacksägelsedagen och när jag satt i kyrkbänken hos Svenska Kyrkan i Paris tidigare idag, kände jag mig verkligen tacksam ut i fingerspetsarna. Efter snart 1 månad i Paris har jag äntligen förstått att jag faktiskt bor här. Jag lever min dröm och jag är så tacksam över att jag får göra det.

Något som inte trodde att jag skulle vara tacksam över är EU och alla fördelar som kommer med EU. Jag slipper krångla med visum, betala studentskatt och oroa mig över sjukvårdsavgifter. Jag får till och med betalt för att vara utbytesstudent. Tack EU!

Så klart är jag också tacksam över min man. Det känns fortfarande konstigt att kunna skriva det. Vi är gifta och jag är så tacksam över att du trodde på mig och stöttade mig när jag tvivlade på att flytta hit. Tack älskling ❤

La tour Eiffel, 9 okt 21

Tack Gud för att du älskar mig. Hjälp mig att se allt du gör för mig. Litet som smått. Jag ber för alla som inte har allt det jag tar för självklart: alla hemlösa, alla som hungrar och svälter, alla ensamma. Du ser oss alla och älskar oss. Tack Jesus. Amen

Go team yellow

Måndag-torsdag var jag och alla internationella masterstudenter iväg på en intergration week med syftet att lära känna varandra och ha kul.

Vi var på en lägergård ca 30 minuter från campus som hette l’île de loisirs de Saint-Quentin-en-Yvelines.
Här var rummen och matsalen
The yellow team!
Alla lag fick i uppgift att göra en flagga och så här blev våran.
På tisdag eftermiddag klättrade vi i träd och åkte linbana. Det var väldigt roligt!
Onsdag-förmiddag paddlade vi kajak vilket var kul men väldigt blått och blåsigt
Även Frankrike har små söta grodor <3

Utöver höghöjdsbanan och paddlandet var det också en 10-kamp med massa olika tävlingar. Just då regnade det jättemycket men det var kul ändå. Tyvärr vann vi inte tävlingen men men.

Kulturskillnader?

Sista kvällen var det först uppträdanden från varje lag och sedan fest med öppen bar. De flesta av lagen framförde någon sång eller dans från deras respektive hemländer medan vår grupp bestämde oss för att härma ett uppträdande från USA:s Talang. Utöver det sjöng jag små grodorna och dansade tillsammans med min grupp. Det var en väldigt konstig upplevelse men kul.

Festen började vid 24 och jag tror att vi dansade fram till kl halv 3 på morgonen. Det var otroligt kul men också väldigt konstigt att bli bjuden på alkohol av ett universitet. En sådan fest har jag väldigt svårt att se hända i Sverige.

Nuit Blanche

Igår pågick Nuit Blanche, Vita natten eller som det kallas i Uppsala: Kulturnatten. Jag och en kursare trotsade vädret och besökte både en orgelkonsert, en körkonsert och Pompidou. Tanken var också att besöka en jazzklubb men när vi kom dit var kön alldeles för lång för att vi skulle orka vänta i regnet.

Vädret var verkligen utmanande igår. Det blåste och regnade om varannat. Som tur var regnade det inte när vi stod i kön till Pompidou.

Église Saint-Louis en l’île
Hela kyrkan släcktes ner för Orgelkonserten och det var så vackert. Olyckligt nog ville inte min iPhone fånga magin…
I kön till Popidou som ringlade sig runt hela muséet.
Jag tror att vi väntade i ungefär 45 minuter innan vi kom in men det var det värt. Gratis kultur är värt att vänta på.
Neonskylten betyder ”Whats in between us?” och var en del av Nuit Blanche
För att komma in behövde man visa sitt vaccinationsbevis. Utan det kan man knappt göra något alls här i Paris.

Utsikten från rullrappan var fantastisk. Vi såg Eifelltornet som lyste som en blandning mellan en discokula och en fyr. Det var riktigt häftigt att se.

Högst upp på 6:e våningen pågick en utställning med Georgia O’Keeffe, en amerikansk konstnär. Hennes stil var rätt blandad men vissa tavlor tyckte jag var fantastiska. Som denna.

På 5:e och 4:e våningen var det hur mycket konst som helst. Till slut var jag så hungrig att vi gick därifrån innan vi hade sett allt ordentligt.

Église Notre-Dame des Blancs-Manteaux

Man och hustru

Jag och Leander gifte oss för lite mer än en månad sedan och fortfarande kan jag knappt sätta ord på alla känslor som ryms inom mig när jag tänker tillbaka på bröllopet. Jag är så lycklig över att få vara hans fru och att få ha honom som man. Vem går med på att gifta sig ena veckan för att strax därefter säga hejdå till sin fru som flyttar utomlands i 4,5 månader. Älskade Leander ❤

Alla bilder är tagna av fantastiska Caroline Solberg, Studio Rosea vår gemensamma vän.

Fotograf: Caroline Solberg http://carolinesolberg.se @carolinesolberg.se
Fotograf: Caroline Solberg http://carolinesolberg.se @carolinesolberg.se
Fotograf: Caroline Solberg http://carolinesolberg.se @carolinesolberg.se

Jag älskar dig Leander och jag är så lycklig över att få vara din fru ❤