Jag har så länge jag kan minnas tyckt att matte varit det roligaste i skolan. Under lågstadiet kommer jag speciellt ihåg i årskurs tre då vi hade en skoldag från förr. Alla lärare hade klätt sig i gamla kläder vilket vi som elever också hade gjort.  När dagen var slut tyckte jag att vi hade haft alldeles för lite matte eftersom det enda vi gjort var att säga femmans multiplikationstabell. Skandal enligt 9-åriga jag.

Under mellanstadiet började en del komma efter med matten men det fanns inget kollektivt mattehat. Det kom på högstadiet. Då blev matte det tråkigaste och svåraste alla hade varit med om. I 8:an hade vi matte sist på fredagar. Klassen hatade det, jag tyckte snarare att lektionen var för kort. Under varje år på högstadiet blev detta kollektiva mattehat bara värre och värre medan jag i 9:an gick på en mattekurs där 9:or fick prova på gymnasiematte. Det var riktigt kul. Varför? Jo, för att jag blev utmanad och fick se att jag inte var ensammast i världen om att tycka  att matte var roligt. 

De två första åren på gymnasiet hade mattehaten vuxit till att majoriteten av mina klasskompisar skrek ut:

– JA! JAG FICK E! efter nationella proven. Jag själv började nästan gråta när jag fick reda på mitt resultat i 2:an. Jag fick D. Jag läser SAM-MEDIA för dig som undrar. 

I år skriver jag mitt gymnasiearbete om detta kollektiva mattehat och jag tycker att det är jätteintressant. Det enda problemet är att det är väldigt svårt men idag har jag skrivit mer på mitt arbete än vad jag gjort på nästan hela förra terminen. Jag kan erkänna att jag är jättestolt över mig själv. 

Så stolt att jag belönar mig själv med att skiva ett blogg inlägg för att tacka Emma som har designat min blogg efter mina önskemål. Än är allt inte riktigt klart än men det mesta är på plast. Så, vad tycker ni? 

Bon nuit mes amis!