Pulsen är i max. Jag kan inte tänka klart. Inte koncentrera mig på något annat. Jag har tidigare skrivit om att jag har varit med i olika tävlingar för att vinna biljetter till Melodifestivalen. Idag var jag med i P4 Örebros tävling. Från 09.00 fram till nu har jag lyssnat och tänkt att kanske, kanske kan jag vinna. Jag motiveradade varför just jag skulle vinna dessa biljetter genom orden:

Alla har någon gång varit heartbroken på Alla hjärtansdag. Som om att jag behöver se alla bussar med reklam om att deltävling 4 är i stan för att veta om det? Jag kan inte ens gå ut utan att få det upptryckt i ansiktet. Exakt den känslan har jag just nu över att jag inte har några biljetter till Melodifestivalen och än har jag inte accepterat att jag inte har några biljetter. Inte än.

Jag vann inte. Och nu inser jag att jag har ägnat en hel lektion åt att hoppats på något större än störst. Adrenalinet har inte lagt sig och just nu är jag både irriterad på slumpen som gjorde att mitt namn inte blev draget och på mig själv över att jag ägnat en lektion åt fel saker.

MEN än har jag inte accepterat att jag inte har några biljetter. P4 Örebro har nämligen en till tävling och självklart är jag med i den också.

Nej, nu ska jag återgå till att göra det jag ska resten av dagen.

Merci mes amis