Självkänsla och nyklippt lugg
Just nu läser jag en bok av Mia Törnblom vid namn Självkänsla nu! och vill starkt rekommendera den till alla er som känner igen detta.
– Du styrs av rädslor.
– Du är svartsjuk.
– Du är överdrivet självupptagen.
– Du ser ner på och snackar skit om andra personer.
– Du känner dig ful och tror att allt blir perfekt bara du blir lite snyggare.
– Du känner dig som en bluff och tror att snart kommer bli avslöjad.
– Du gör saker för att visa andra att du kan istället för att göra saker du vill.
– Du jämför dig med andra hela tiden och känner dig bra bara så länge ingen annan är bättre.
Självkänsla är något som det pratas om alldeles för lite enligt mig. Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende är något som heller inte diskuteras speciellt ofta.
Om en person har bra självförtroende men låg självkänsla kan personen exempel vis, ställa sig inför hela klassen och redovisa men bryter senare ihop av en dålig kommentar. Om en person istället har bra självkänsla men lågt självförtroende skulle personen tycka att det var en svår utmaning att prata inför klassen men personen skulle klara av det ändå för personen är inte rädd för att göra fel eller misslyckas.
Just att vara rädd för att misslyckas och göra fel är något som jag är. Jag har alltid haft lätt för att lära och därför kunnat undvika att göra fel när det gäller de flesta skoluppgifter. Så fort någon ger mig kritik, oavsett om det är konstruktiv kritik eller inte, vill jag för en stund bryta ihop. Jag har aldrig tyckt om att laga mat. Hemkunskapen under mellan- och högstadiet var hemskt och jag är oerhört förvånad att jag fick MVG i ämnet med tanke på hur illa jag tyckte om lektionerna. Idag vet jag varför jag inte gillar det. Jag är en nybörjare och kan därför göra fel när jag lagar mat. Tack vare att jag idag bor själv största delen av veckorna har jag insett att “fel” ser ut på olika sett. Alla som lagar mat har sin egen definition om vad som är rätt och fel och det är först nu som jag själv kan avgöra vad som är rätt och fel för mig. I början av att bo själv upplevelsen var jag även rädd för att spisen skulle gå sönder. Idag tycker jag nästan att det är löjligt men jag var verkligen jätterädd för att jag skulle göra något så pass fel att spisen i värsta fall skulle börja brinna.
Jag har insett att jag aldrig kommer njuta av att laga mat i sig utan det bästa med att laga mat är att få äta den och framför allt, att göra den till andra. Jag är inte rädd för att ta sönder saker längre och det gör lagandet av exempelvis pannkakor så mycket roligare.
Med det sagt säger jag tack mina vänner.
Merci mes amis
Kommentera