Valborg och första maj

12 års trygghet

Jag kom och tänka på det igår. Hur mycket pengar kostar inte allt jag får och har fått tack vare skolan. I tolv år har jag fått mat varje skoldag och jag har fått kunskap som kostar 1000-tals kronor för den som vill få samma kunskap. När jag började gymnasiet fick jag ett studiebidrag varje månad för att jag går i skolan. Jag ser inte studiebidraget som en lön jag får som tack för att jag frivilligt väljer att studera i tre år. Anledningen till det är att summan är exakt den samma som barnbidraget.
För mig har skolan alltid varit min trygga plats. Det är till skolan som har alltid har kunnat vända mig till när hemmiljön har varit ostabil. Om mindre än 50 dagar slutar jag och även då jag vill fortsätta att studera i minst 6 år till känns det ändå som om det är något som tar slut. En 12-års trygg kommer ta slut. Samtidigt ser jag fram emot nästa år och åren efter det men det är ändå en speciell känsla att veta att något tryggt kommer bytas ut. Jag har inget som helst behov av att åka ut i världen för att få uppleva äventyr. Jag har en dröm om att studera någonstans i Frankrike. Det är det enda.
När jag och min klass började gymnasiet fick vi skriva brev till oss själva. Det enda jag minns är att jag skrev något om att jag ville bli journalist efter gymnasiet. Det ska bli väldigt roligt att få läsa sitt brev.
Vad är väl en bal utan balbiljett?

Jag är klar!
Schlager låtar till flaket
Sitter just nu på en buss mot Örebro igen. 08.00 hade jag en arbetsintervju inbokad och en halvtimme senare var jobbet mitt. Jag är otroligt glad och allmänt överpeppad på att få jobba men jag är även riktigt rädd. Rädd för om jag kommer klara av det här. Jag vet att jag kommer göra just det, klara av det, men just nu känns det som motsatsen.
