Bild: JohannA 

 

Jag har blivit tipsad om denna bok från mina vänner så när den var med på bokrean var det dags att köpa den. Jag började läsa den utan någon mer vetskap om den än att mina vänner tyckte om den väldigt mycket. Redan efter de två första sidorna var jag fast. För det är inte många böcker som börjar med meningarna: Alla sjuåringar förtjänar superhjältar. Det bara är så. Och den som inte håller med om det är faktiskt helt dum i huvudet. 

 

Problemet med boken är att den framkallar skratt och om en då sitter ensam längst fram på en buss, är inte det något positivt. Jag var tvungen och lägga ifrån mig boken ett tag för att kunna sluta skratta. 

Bokens huvudperson är Elsa. Det är hon som är sju år men snart åtta. Hon har en bästa vän, mormor. Mormor är galen, både enligt Elsa och enligt alla andra. Mormor berättar sagor för Elsa. Sagor om Landet-Nästan-Vaken och dess Kungariken, om Worsen som vaktar prinsessan, om de 99 havsänglarna, om de båda prinsarna som båda blir kär i en prinsessa och om Varghjärta som räddar alla i Landet-Nästan-Vaken från Kriget-Utan-Slut. Genom boken upptäcker Elsa att sagorna hänger ihop och inte alls utspelar sig i Landet-Nästan-Vaken utan i hennes trappuppgång. För Elsa är inte korkad.

 

Elsa vet hur det är att vara annorlunda. Hon påminns varje dag i skolan. Man blir bra på att springa när man är annorlunda, förklarar Elsa. Mormor älskar annorlunda och hatar allt som är normalt. Det kanske är därför som hon tar med Elsa till ett zoo, mitt i natten. Eller att hon skjuter med paintballgevär på “gubbar som pratar om Jesus” från balkongen. Mormor är inte som andras mormor men Elsa älskar sin mormor mer än hon älskar kvalitetslitteratur eller att rätta vuxna som inte kan grammatik. 

Elsa vet hur det är att vara annorlunda. Men hon står upp för sig själv. Om någon slår henne slår hon tillbaka först, sedan springer hon. Som när en i klassen påstår att hon inte kan klä ut sig till Spider-Man bara för att hon är tjej. 

 

Genom boken lär Elsa känna sina grannar i trappuppgången. En av dem är Britt-Marie och just nu läser jag Backmans senaste bok, Britt-Marie var här, som handlar om samma Britt-Marie. Min plan är att den ska vara utläst till nästa boktisdag. Vi får se hur det går med det.