Semla Trastell är en framgångsrik författare inom genren chick-lit. Hennes böcker är älskade av många, men inte av kritikerna. Kritikerna ger hennes böcker och henne själv, värre och värre recensioner för varje bok. Efter den senaste boken får hon nog. Dels för att hennes pojkvän dumpar henne i en taxi, dels för hon har ett one night stand med en coverbasist och dels för att hon är trött på Britta. Britta är en av många kritiker som alltid sågar sönder henne och hennes böcker. Hon får nog och vänder sig till Britta som slagit vad med sin man om att få henne att skriva riktiga böcker inom ett år.
Selma är vilsen. Väldigt vilsen. Hon och basisten, som för övrigt spelas av Martin Stenmarck, träffas igen några månader senare och gillar varandras sällskap. Även fast Selma inte kan vara tillsammans med en musiker när hon ska bli framgångsrik på riktigt. Istället blir hon ihop parad med en ung författare vars senaste bok är nominerad till Augustpriset.
Jag har sett den här filmen minst tre gånger och jag har börjat gråta alla tre. Jag gråter sällan till film, enligt mig själv i alla fall, men det som Selma går igenom känner jag så väl igen mig i. Hon är vilsen och ifrågasätter om det hon gör verkligen är på riktigt. Hon skäms för att hon gillar musikern mer än hon borde. Hon är osäker.
Jag gillar Kärlek Deluxe inte bara för att det är en romantisk komedi med Martin i en av huvudrollerna, utan även för att den tar upp viktiga funderingar. Duger jag som jag är? Vem är jag? Vad vill jag? Dessa funderingar är viktiga. Oerhört viktiga.
Lämna ett svar