Snabbfakta.

 

Titel: En man som heter Ove.

Författare: Fredrik Backman

Antal sidor: 348

Genre: Fiktiv livsskildring

 

Ove gillar matematik för där finns det rätt och fel. Ove gillar det, rätt. Att göra rätt, att ha rätt och framför allt att se till att andra gör rätt. Som till exempel att skrika på bilförare som inte kan läsa skylten om att bilkörning inne i bostadsföreningsområdet är förbjudet. 

 

En dag när Ove går sin dagliga inspektionsrund, efter att han gått upp 05.45 och druckit kaffe, sitter en katt utanför Oves hus. Ove gillar inte katter och katter gillar inte Ove heller. Den enda katt Ove någonsin har accepterat är Ernest för det var Sonjas katt. Sonja är Oves fru. 

 

Även fast Ove gång på gång gör det väldigt klart för katten att den inte får sitta där utanför hans dörr, fortsätter katten med det ändå. Enda till katten flyttar in hos Ove sitter den där utanför dörren. 

 

En man som heter Ove är Backmans första bok och de två andra har alltid blivit jämförda med Ove. Jag kan verkligen förstå varför. Backman använder ord på samma sätt i alla tre böckerna även fast de är olika med tre helt olika huvudkaraktärer. Elsa är den som är mest olika och det är den boken som jag tycker är den roligaste. På framsidan av En man som heter Ove står det Årets roligaste bok! med versaler men jag håller inte med. Backman har med vissa extremt roliga dialoger och monologer men den är mer kärleksfull än rolig enligt mig. 

 

Jag gillar boken just därför att den tar upp ett viktigt moment i livet samtidigt som den får mig att skratta så att jag måste lägga ifrån mig boken. Jag gillar även hur Backman väver in minnes hur Oves liv i handlingen. Det kommer naturligt och gör att handligen fortsätter framåt. 

 

Jag ser stakt fram emot att se den på bio. Tydligen har den prämier på juldagen. Självklart, tänkte jag och log. När skulle den annars ha prämier?