Bon martin mes amis. Eller morgon och morgon. Klockan är visst efter 12.00. Jag tycker ändå att det är morgon. Sitter i en blå soffa i mitt rum och lyssnar på Martins senaste album. Vid nyårsskiftet gjorde spotify en tjänst som summerade ditt år på spotify. Jag hade lyssnat flest gånger på Stenmarck, vinter, vår, sommar men inte hösten. Då hade jag lyssnat på AluiCrush från filmen Jag saknar dig.

På tal om Martin Stenmarck. Jag drömde om honom i natt. Jag minns inte varför jag fick chansen att prata med honom men jag minns att han, jag och många andra, gick från ett ställe till ett annat i Örebro. Under promenaden upptäckte jag att det var Martin och lyckades gå i kapp honom då han gick längst fram. Jag ler när jag skriver det här för tanken på att se honom på riktigt får mitt hjärta att göra kullerbyttor av glädje. Om Ladies Night bara kan börja igen. Snälla. Jag har längtat så galet länge. Sedan jag var elva år om jag minns rätt. När jag har tråkigt brukar jag dagdrömma att jag är med i hans gamla program, Kvällen är din, och hur han lurar mig. Jag ler.

Nog om det. Det blev inget boktisdaginlägg igår. Anledningen är att jag inte har läst ut någon bok och att jag skrev så pass mycket om andra saker. Idag blir det ett serieinlägg om Orange is the new black.