Ofta drabbas jag av en känsla av meningslöshet. När detta händer spelar det ingen roll om jag gör saker jag gillar eller äter det godaste jag vet. Allt är meningslöst ändå. Har den känslan just nu. Det är väldigt mycket som jag vill göra i livet. Saker jag vill uppleva, åstadkomma. När meningslösheten har ockuperat mig vet jag att inget av detta kommer hända. Jag kommer inte lära mig flytande franska eller se Lotta Schelin spela i Lyon. Jag kommer inte gifta mig och få min egen familj. Meningslöshet får mig att se mina drömmar och önskningar brinna upp så som tidningspapper gör i en brasa.

Jag lyssnade som sagt på Zara Larssons sommarprat idag och jag är väldigt fascinerad av hennes målmedvetenhet. Hon visste att hon ville bli artist när hon var fem år. Jag är snart 19 och har inte den blekaste aning om vad jag vill göra. Okey, fel. Jag vet att jag vill skriva. Mitt drömjobb är att få jobba på SVT med Melodifestivalen. Att bli titulerad Mello-expert så som Gustaf Dahlander är min dröm. Att jobba som nöjes-journalist är också något som jag drömmer om. Att få åka runt i Sverige som TTs skribent och skriva om Mellon. Det vore så fantastiskt.

Jag lyssnade även på Saga Beckers sommarprat idag och hon fick mig att inse att jag vill påverka samhället genom att skriva. Därför vore det som en dröm om min blogg hade fler läsare än de trogna jag har idag. Att få jobba på en tidning med ansvar över ledar- och åskitssidorna skulle vara en lika fantastisk dröm.

Meningslösheten är mindre nu. Det hjälper att skriva. Att trycka ner tangenterna en efter en och se att mina fingrar skapar något. Skapar ord, som blir meningar, som blir ett blogginlägg om drömmar.