I Uppsala
Soffan är utbytt mot ett skrivbord.
Vålberg mot Uppsala.
Sommarlov mot skola.
Familjeliv mot internatliv.
Dagar av Hannah Montana mot bibelläsning.
Dagar av undran mot dagar av upplevelse.
Jag har alltså flyttat i helgen och mina vakna timmar har gått åt att lära känna skolan och staden. Och vara med Leander så klart. Han följde med upp i fredags när mamma och Anders körde upp hit med alla mina saker. Att säga hejdå till mamma och Anders var inte alls så svårt som att säga hejdå till Leander. Redan i fredags började känslorna komma. Själv i en ny stad. Jag ville verkligen inte att han skulle åka. Massor av tårar och pussar. Nu är han redan framme i Örebro och jag har hunnit säga hej till några av de som jag ska gå bibelskolan med. Vissa av dem var från norrland och hade underbar dialekt. Nu känns det som att det kommer att bli ett bra år jämför med precis innan Leander åkte.
Tanken på att vara själv får mig livrädd och gör att jag mår riktigt dåligt. Som tur är, är det bara själva tanken. Att vara själv är egentligen inte farligt. Tanken är läskigare än verkligenheten. Nog om det för nu i alla fall. Om 20 minuter ska jag se Parlamentet. Denna underbara serie.
Och nu är det slut.
Merci mes amis
Jag har hört din bön och sett dina tårar
Nu hoppas jag verkligen att rätt saker är nedpackade och att jag inte kommer vakna mitt i natten av att jag kommit på något extremt viktigt jag glömt. Imorgon kväll kommer jag inte längre bo här i Vålberg, inte sitta i min blåa gamla men trevliga soffa och blogga. Imorgon kväll kommer jag sova min första natt på internatet till Johannelunds teologiska högskola och jag hoppas så mycket att jag kommer trivas.
Jag och förändringar är inte bästa vänner. Vi är som två klasskompisar som med mellanrum blir tvungna att dela plats. Tiden innan studenten var jättejobbig för mig men det slutade med den bästa dagen i mitt liv. Hittills vill säga. Efter detta ”år” hoppas jag att jag kan skriva detsamma om mitt bibelskoleår.
Skolan har svarat på min fråga om Leander får sova över nu till på söndag och det får han. Hoppade och skrek i falsett av glädje när jag läste mailet.
Nytt ämne. Häromdagen fick jag, som jag alltid får varje dag, notisen om dagens bibelord. Kändes som att det enbart var till mig. -Jag har hört din bön och sett dina tårar- Jesaja 38:5
Bon nuit mes amis
Rätt stolt fotograf
Klockan var halv 10 när vi kom in till Mariebergsskogen i Karlstad. På vägen in mötte vi en skara människor som var på väg därifrån. ”Bara de inte ställt in på grund av regn” tänkte både jag och mamma. Men icke. Även fast det regnade kom H.K.H. gånger två fram med båtbussen vid utsatt tid d.v.s. 10.15.
Rätt stolt fotograf faktiskt. Millisekunden efter tittade han in i kameran men den bilden saknar allt vad skärpa heter tyvärr.
Efter de kommit i land fick de båda åka runt i ett litet tåg med väl valda personer. Tåget åkte runt i parken och stannade vid Barnens köksträdgård.
Från början hade Sofia ett grönt paraply men som sedan byttes till ett matchande karlstadparaply. Rätt snygga faktiskt, både paraplyna och H.K.H.x2.
För ett år sedan började jag läsa foto och ogillade det starkt. Idag önskade jag nästan att jag varit pressfotograf. Alla dessa bilder är tagna med familjens Nikon D60, som ju mer jag använder den, inte är så dålig.
Merci mes amis
Måste dock säga att den sista bilden är tagen av min moder.
Kungligt
Sitter i minibussen påväg in till Mariebergsskogen för att se H.K.H Prins Carl-Philp och H.K.H Prinsessan Sofia. Jag må vara SSU:are men jag vill ha kvar monarkin. Hoppas på bra bilder. Eller ja, så bra bilder en kan ta med en mobilkamera.
Merci mes amis
Att flytta är inte bra för den med valångest
En lång dag som ännu inte är slut har hitills bestått av att packa och förbereda inför flytten på fredag. Jag har ännu inte förstått det. Jag, Karin Johanna Maria Andersson, flyttar till en helt ny stad om två dagar.
Jag hoppas att jag kommer fortsätta blogga men just nu blir det inte myckt tid över. Helst skulle jag gå och lägga mig nu så trött är jag av allt springande upp och ner i trappen.
Nej, nu ska jag börja packa ned böcker. Att packa kläder var ändå hyfsat enkelt. Det är nu det svåra väntar.
Merci mes amis