Leander kom som sagt hem i söndags från Turkiet och 18.09 kommer vi få se varandra igen. Då kommer jag till Hallsberg och stannar hos honom till 20.41 imorgon för på fredag kommer Ellen och Isak, två av mina bästa vänner från gymnasiet.

Leanders mamma bor i Viby på en gård som Leanders mormors morfar byggt. Det är efter honom gården och Leander är döpt efter. Det är inte många som alltså bor på en gård med samma namn som en själv. När Leander var liten fanns det får på gården men nu finns det bara hästar kvar. Och en katt. Och Oden så klart. Oden är en varghund med mankhöjd i höjd med min midja. En stor hund alltså.

Nu ska jag berätta något som jag inte berättat förut. Jag är rädd för hästar. Inte så pass rädd att jag inte kan se dem på bild eller på avstånd men ändå så rädd att tanken på att klappa en häst får min puls att stiga. Någon gång vill jag ändå rida tillsammans med Leander. Min hästrädsla är något jag vill komma över bara för att få uppleva känslan av att rida. Det verkar riktigt häftigt när hästmänniskorna i min närhet beskriver det.

Om ungefär 7 timmar kommer vi se varandra igen efter mer än två veckor ifrån varandra. Jag längtar.