Ikväll är en ligga i soffan med en stor tjocktröja och titta på Hannah Montana kväll. För det är just det som jag gjort sedan mina vänner åkt hem till Örebro igen. Jag och min blåa gamla soffa har en syskonrelation, vi irriterar varandra extremt men saknar varandra när vi är ifrån varandra.

Jag har tänkt på varför det blev att jag började titta på just Hannah Montana av alla serier som finns på Netflix. Det jag har kommit fram är att jag inte vill inse att jag snart ska flytta hemifrån. Serien får mig att känna mig liten igen. Och här kommer tårarna. Jag är en levande bergochdalbana, fortsätt läs om du vill åka med.

Mellan 2005 och 2007 bodde mamma i en lägenhet i Tybble, Örebro och där hade vi Disney Channel. Varje dag efter skolan, de veckorna jag var hos mamma i alla fall, gick jag direkt till hem och tittade på Disney Channel till mamma kom hem flera timmar senare. Zack och Codys ljuva hotelliv, Magi på Waverly Place och själv klart Hannah Montana var mina favoriter, speciellt Hannah.

Jag minns hur jag tittade på Miley Cyrus och beundrade henne. Hon var så cool. Fast jag hade ärligt talat lite svår att förstå att hon hette just Cyrus och inte Stewart i verkligenheten. Jag tittar på det idag och inser att jag aldrig, hur mycket jag än ville det då, kommer att vara en popstjärna.

Jag vet inte riktigt vad jag vill, däremot vet jag att jag om 11 dagar kommer flytta hemifrån och att det kommer bli hur bra som helt. Det är i alla fall vad stora Johanna försöker intala lilla Johanna.