Snabbfakta.

Titel: Turbo

Regissör: David Soren

Längd: 95 min

Genre: Animerad barnfilm

Theo är en snigel som drömmer om att vara racingförare. Hans största idol är den franska racingföraren Gagné. Varje gång han säger sitt motto, ingen dröm är för stor och ingen drömmare är för liten är det som om han pratar direkt till Theo. Om bara hans bästa vän Chet skulle förstå. Gång på gång försöker han övertyga Theo om att han borde sluta drömma och göra det han är menad till att göra istället.

En kväll går TV-n sönder precis när Gagné ska intervjuas. Allt blir mörkt, dystert och meningslöst för Theo. Efter den natten blir ingenting sig likt. Mirakulöst har Theo blivit snabb som en racerbil. Äntligen kan han göra det han drömt om hela sitt snigelliv, vara med i racerloppet Indy 500.

Turbo är en film om att våga drömma och tro på sig själv, ett vanligt tema i barnfilmer. Till exempel är Råttatouille en liknande film. Vad jag minns av Råttatouille tyckte jag inte alls den var lika rolig som Turbo. Jag tittade på filmen med min snart fyra årige lillebror Per och vid ett tillfälle sa han till mig att inte skratta så mycket. Bland det roligaste i filmen tyckte jag en scen där alla sniglarna där Theo bor, klappar händerna. Med sina ögon. Vid ett tillfälle mitt i filmen tror en människa att Chet är Theos flickvän. Att se en snigel sucka, skaka på huvudet och himla med ögonen finns inte i många filmer.