Jag har alltså flyttat i helgen och mina vakna timmar har gått åt att lära känna skolan och staden. Och vara med Leander så klart. Han följde med upp i fredags när mamma och Anders körde upp hit med alla mina saker. Att säga hejdå till mamma och Anders var inte alls så svårt som att säga hejdå till Leander. Redan i fredags började känslorna komma. Själv i en ny stad. Jag ville verkligen inte att han skulle åka. Massor av tårar och pussar. Nu är han redan framme i Örebro och jag har hunnit säga hej till några av de som jag ska gå bibelskolan med. Vissa av dem var från norrland och hade underbar dialekt. Nu känns det som att det kommer att bli ett bra år jämför med precis innan Leander åkte.
Tanken på att vara själv får mig livrädd och gör att jag mår riktigt dåligt. Som tur är, är det bara själva tanken. Att vara själv är egentligen inte farligt. Tanken är läskigare än verkligenheten. Nog om det för nu i alla fall. Om 20 minuter ska jag se Parlamentet. Denna underbara serie.
Lämna ett svar