På söndagar fylls hela mitt facebookflöde av NEJ DET ÄR MÅNDAG IMORGON – bilder. Denna söndagsångest har jag aldrig känt av. Det närmaste jag kommit är känslan av att inte orka gå iväg på gudstjänst för att en är så himla trött. Den känslan är nu historisk i och med att det är ingenting som hindrar från att på iväg till Lötenkyrkan och deras andra gudstjänst klockan kvart över elva. Om alla dörrar på skolan skulle vara upplåsta, skulle jag kunna gå till Lötenkyrkan utan att gå ut. Så nära har jag till kyrkan. Dock är dörren mellan Löten och Johannelund låst på helgerna. Den korta stunden utomhus gör skillnad. Att höra löv prassla i vinden är ett av mina favorit ljud.

Gudstjänsten var trevlig framförallt när mannen bredvid mig konstaterade han inte hade sett min tidigare. Han presenterade sig och frågade vad jag gör. Jag berättade att jag läser bibelskolan på Johannelund. Han frågade även vart jag kom ifrån. När jag svarade Örebro svarade han att han hade bott där för länge sedan. Det var där han hade träffat sin fru. Det är stunder som dessa som får mig att tro på kärleken. 

Min kärlek har idag flyttat till England och Walsingham. Förhoppningsvis ses vi redan i mitten av november då jag troligtvis kommer åka till Oxford med min inriktning. Om resan blir av kommer jag stanna kvar i England och resa vidare till Walsingham. Jag längtar till det men är livrädd för det. Att resa ger mig i regel galen resfeber. Jag vill inte ens tänka på hur stor denna resfeber kommer vara. Förhoppningsvis kommer den vara hanterbar. 

Snart ska jag iväg till nästa gudstjänst i Mikaelkyrkan. De två kompletterar varandra fantastiskt. Löten har liturgi, psalmer och en stor församling. Mikael har lättare liturgi, lovsånger och en liten församling. 

Merci mes amis