Clara Henry var som sagt på Akademibokhandeln igår och signerade sin bok Ja jag har mens, hurså? Jag köpte ett exemplar för det rabatterade priser 199 kr. Det blev en present till mig själv, tänkte jag när jag köpte den. På Akademibokhandeln kände jag mig rätt gammal. Inte bara det att jag nästan såg över alla de andra tjejerna i kön, jag var också äldre än de flesta. Och ja, Clara har säkert färre följare som är inne på sitt sista tonårs-år än vad hon har följare som är på sitt första tonårs-år.  

 

Efter signeringen, och efter ett möte med min psykolog, han jag precis hem och laga mat innan jag var tvungen att åka iväg för hennes föreläsning. Lokalen den var i hade ett antal stolar som alla var reserverade av fritidsgårdar, det gjorde att jag och många andra stod upp under hela föreläsningen. Om det inte vore så att jag igår hade på mig mina nya klack, hade kvällen varit perfekt. Mina fötter, rygg och ben gjorde så extremt ont av att stå upp den timman som hon pratade. 

 

Vad handlade föreläsningen om då? Jo, om mens. Om varför vi (livmoderbärare) måste börja prata om mens för att få bort skammen. Skammen som gör att ens första mens alltid är ett mer eller mindre traumatiskt minne. Skammen som gör att det är så galen pinsamt att köpa mensskydd när en är ung tonåring. Skammen som gör att en tog med hela väskan in på toa så att en slapp risken att någon skulle råka se ens binda eller tampong.

 

Jag gillar Clara Henry, inte bara för att hon är underbart rolig, galet vacker och en ung kvinna som jag ser upp till, utan även för att hon är feminist. Jag önskar så att det fanns en bok som helt och hållet handlade om mens när jag var tio år och fick min första mens.

 

Föreläsningen var jätteinspirerande, rolig och givande. Mera Clara Henry och världen blir bättre!