Om några dagar fyller bloggen ett år och jag funderar på lite ändringar jag ska göra för att göra bloggen bättre. Dels ska jag rensa upp bland kategorierna och börja tagga inlägg. Dels ska jag se över temadagarna, någon kanske försvinner för att ge plats åt en nyhet. Nämligen temat kyrkosöndag. Jag vet inte hur länge jag har tänkt berätta om hur jag blev kristen, minnen från mitt konfa-år, minnen från att vara konfa-ledare och så vidare. I och med att det är söndag idag och att jag kom på idén med kyrkosöndag idag när jag satt på gudstjänsten i Mikaelskyrkan får detta bli bloggens första kyrkosöndagsinlägg. 

 

Jag bestämde mig för att jag trodde på Gud när jag var 11 år och gick i 5:an. Men, jag trodde inte på Jesus, för alla visste ju att en inte kan gå på vatten. Tre år senare var det en självklarhet att jag skulle konfirmeras och minns hur jag gick och lämnade anmälan för hand. Först och främst fick jag komma tillbaka till Sörbykyrkan och dessutom ville jag lära mig och förstå vad kristendomen handlade om. Den gruppen Sörbykyrkan hade, träffades en gång i veckan på tisdagarna mellan 16.00 och 18.00. Jag slutade precis klockan 16.00 så det var bara att lägga med bibeln i väskan till skolan. 

 

Varje vecka började med pingis som jag aldrig han vara med på i och med att jag slutade så sent. Sedan var det fika, lek, undervisning och sist en andakt. Roligaste leken var fyra man i soffan som vi körde rätt ofta vad jag minns.

 

I maj är det 5 år sedan jag stod där på ett knä tillsammans med min grupp och tog emot nattvarden för första gången. Varför stod jag på ett knä? Det får bli nästa veckas kyrkosöndagsinlägg.

 

Merci mes amis