Jag lovade att publicera texten jag pratade om HÄR. Tänkte inte riktigt att det skulle ta över en månad… 

Tanken var att jag skulle se Medea men efter att jag fått ett sms med informationen: inställd på grund av sjukdom, blev det istället Att göra en Tartuffe som jag såg.(Tack Uppsala Stadsteater för Ungdomskortet!) När ridån öppnades och dekoren syntes visste jag inte mer om pjäsen än det som stod i programbladet. En scen på scenen var det jag såg och kom ihåg att farsen skulle utspela sig på just en teater.

Efter att ridån stängds och applåderna var slut insåg jag återigen hur otroligt mycket jag tycker om teater. Speciellt en fars med missförstånd och kupp efter kupp för att få kontrollera föreställningen. Sedan slog mig tanken om vad som skulle ha hänt om jag inte läst manusförfattarens och regissörens ord i programbladet. Skulle jag ha förstått varför pjäsen heter Att göra en Tartuffe istället för bara Tartuffe. Troligtvis inte.

Programbladens ord är viktiga, inte bara för att slippa tänka på vad den där skådespelaren heter hela föreställningen, utan också för att förstå pjäsen och handlingen så betydligt mycket mer. Därför får ett citat ur manusförfattarens och regissörens text avsluta dessa ord om Att göra en Tartuffe.

”Men vi har sätt tillräckligt inifrån den här kyrkan för att veta att moraliska och politiska ställningstaganden inte alltid är bra för konsten.” – Denis Magnusson, manusförfattare & Dennis Sandin, regissör.

Johanna Andersson, 17 april

Merci mes amis