Den första arbetsdagen gick bra. Jag gjorde några misstag som jag inte kommer göra om men ingenting som inte gick och lösa. Jag trivs otroligt bra i kassan, speciellt när kunderna säger att jag gör ett bra jobb trots att jag är ny. Det hjälper en att våga lita på att jag faktiskt klarar av att jobba. Mycket är också tack vare min personliga utveckling under mitt bibelskoleår. Ett av de målen jag hade med året var att växa och laga mig själv som person. Fullständigt hel kommer jag nog aldrig bli men jag har definitivt vuxit och mognat som individ. Jag vet mer om mig själv, vad som får mig att må så bra som möjligt men också hur jag mår när jag inte mår bra. Nu när jag tänker tillbaka på höstterminen är det nästan komiskt att det tog så många månader att inse att det var PMS som var ett av problemen.

Jag har även fått en bra grund i kunskap om bibeln och om vem Gud faktiskt är. I år är det fem år sedan jag konfirmerades men det är efter det här året som jag verkligen förstår vad det är jag sa ja till, vad det är jag bekräftade. Idag går jag på gudstjänst en gång i veckan, både för att jag vill men främst för att jag behöver få en andlig uppladdning. Att få be trosbekännelsen och Vår Fader tillsammans med församlingen, att få ta emot välsignelsen. Det är något som jag aldrig trodde att jag skulle behöva.

Just nu är jag så otroligt glad. Jag mår bra, jag har ett jobb som jag tycker roligt och utmanade, jag slipper all ångest kring matlagning och jag vet att jag alltid är i Guds beskydd oavsett om jag känner av det själv eller inte. Jag är så otroligt tacksam för att kunna skriva dessa meningar. Att må bra är fortfarande något som jag inte tar för givet men jag börjar vänja mig vid det.

 Ordet beskydd fick mig att tänka på den här lovsången, S:t Patricks bön.