Jag vill först poängtera att det här är mina åsikter och att de som inte håller med inte behöver göra det. Hur tråkigt skulle det inte vara om alla tyckte likadant?
Vem tänker du på när du hör ordet utsatt? Vem känner du som är utsatt? Kanske någon som är mobbad? Någon som mår dåligt? Någon som har det svårt?
Jag tänker på att personer som flyr från krig, lämnar all trygghet och som oftas möts av rasism, ondska och våld längs flykten. Jag tänker på familjen till den lille kille som dog i Medelhavet, på alla som väntar på uppehållstillstånd.
Sverige sägs vara det lyckligaste landet i världen men det finns otroligt många utsatta människor även här. Alla som är fast i beroenden, så djupa att de inte längre har någonstans att bo. De som är abetssökande och gång på gång får ett nej utan förklaring. Alla ungdomar som vågar berätta om sin tro i skolan.
På ett sätt är vi väl alla utsatta. Utsatta för livets upp- och nedgångar. Men det viktigaste är att Gud finns. Utan hoppet på Gud är livet meningslöst.
Lämna ett svar