Från att jag konfirmerades för fem år sedan till att jag flyttade till Uppsala hängde jag i Sörbykyrkan i Örebro. En gång i veckan var jag där på ungdomskvällarna. Ungdomarna var min församling och jag trivdes hur bra som helst fram tills mitt sista år. Näst intill alla i ungdomsgruppen var med och planerade inför ett jättestort helgläger, alla utom jag. Det var så det kändes. Allt kretsade kring detta läger som jag inte var en del av. Det enda som fortfarande höll mig kvar var konfirmandgruppen men tillslut tappade jag lusten helt. Jag kände mig inte hemma i kyrkan över huvud taget. Jag mådde hemskt dåligt veckorna innan studenten och sökte mig längre och längre bort från Gud. 

 

Räddningen blev Lötenkyrkan. Det är den första kyrkan som jag har känt mig som en del av. Det var min församling även fast jag inte var betalade medlem. Alla uppgifter som jag hade under min församlingspraktik betydde otroligt mycket. Jag kände mig behövd och viktig på ett helt annat sätt. Mitt huvudansvar för läxläsningen fick mig att fundera på att bli lågstadielärare. Tack vare Luk 24 lärde jag känna fantastiska människor och jag lärde mig ett lovsångprogram som jag garanterat kommer att ha användning av. De få gånger med söndagsskolan lärde mig att barn inte fungerar som vuxna. Allt det jag fick göra betydde mycket för mitt bibelskoleår. 

 

Från att jag flyttade från Uppsala har jag gått på varje gudstjänst men det känns ändå inte som att det är min församling, som att jag är en del av en grupp. Till hösten hoppas jag på att hitta en församling som jag trivs i som har hemgrupper så att jag lär känna fler kristna personer. 

 

 

 Merci mes amis