Ibland måste man göra lite oplanerade saker. Som att åka till Örebro för att förhoppningsvis få se Martin Stenmarck som är ambassadör för blodomloppet i Örebro. Jag funderade på om jag skulle vara med att springa själv men vågade inte riktigt anmäla mig. Istället ska jag och min gymnasievän Ellen hänga på området och kanske få se honom. Ellen är mest där för min skull. Hon själv delar inte riktigt min fanatiska sida över denna artist, trots att hon har blivit kallad världens sötaste bebis av Martin. Hennes pappa är väldigt musikintresserad och någon gång när Ellen var bebis ska han alltså ha sagt detta. Första gången jag fick höra det här blev jag inte bara avundsjuk utan VÄLDIGT avundsjuk.

Hur som helst är jag i skrivade stund en aning nervös. Vad säger en till personen vars låtar en har lyssnat sönder? Vars låtar har räddat en från ångestattacker gång på gång? Jag har ingen aning. Ord kan inte beskriva hur bra han är. Så enkelt är det.

Merci mes amis