Sökresultat för: september

Livsväg

Imorgon åker jag till Uppsala för att vara med på Livsväg som är ett läger/konferens för unga vuxna mellan 20 och 30 som EFS arrangerar. Det bästa av allt är att vi kommer vara på Johannelund och i Lötenkyrkan. Redan när jag flyttade från Uppsala i början av maj visste jag att Livsväg skulle vara första helgen i oktober och att jag skulle dit.
 
Nu är helgen här och jag är både peppad och rädd. Peppad på att få se vänner igen och få hänga med kristna och egna en hel helg till Gud. Rädd för att jag ska må dåligt över att inse att jag inte bor på Johannelund längre. Jag har haft en väldigt bra vecka och vill få en bra helg utan ångest över att jag inte bor i Uppsala längre. Men jag ska inte oroa mig innan det har hänt än.
 
I skrivande stund har jag ingen aning om vilja seminarier jag kommer få, för jag kommer inte ens ihåg vilka jag valde. Det jag minns var att jag hoppades få gamla lärare som jag vet har bra retorik. För mig spelar det ingen roll hur viktigt jag tycker ämnet är, om talaren inte har bra retorik kan jag inte koncentrera mig mer än 20 minuter. Oerhört irriterande ibland men sant.
 
Just ju lyssnar jag även på Teofiluspodden som en tidigare klasskompis från bibelskolan gör tillsammans med en vän. Den finns på Sound Cloud och hittils har de släppt 7 avsnitt. 
 
 
 
 
 
Merci mes amis 

Uppdatering

Äntligen säger jag bara! Storlekten på inläggsrutan är ändrat så att det går att läsa utan att somna och textfärgen är svart istället för grå. 
 
 
FÖRE 
 
 
 
EFTER
 
 
 
 
En av anledningarna till varför det har känts så tungt och jobbigt att blogga har varit just det att jag inte gillat hur det har sett ut. Men nu är det fixat och jag är glad! 
 
 
Merci mes amis 
 
 
 

Hur går det med konfirmationen?

Jag var i kyrkan i förmiddags och vid kyrkfikat fick jag frågan: Hur går det med konfirmationen? Under den millisekunden som det tog mig att svara, han jag både bli förvånad, glad och irriterad. Allt på samma gång. I maj var det fem år sedan jag konfirmerades. Fem hela år. Det är en fjärdedel av hela mitt liv. Så längesedan var det jag konfirmerades. Efter att ha konstaterat allt detta under någon millisekund svarade jag att det var ett bra tag sedan jag konfirmerades.

 

Annars var gudstjänsten väldigt välbehövlig. Jag vaknade och var extremt opepp på allt inklusive att gå på gudstjänst. Trots allt lyckades jag a mig iväg till kyrkan och kände direkt att det var just hit jag behövde komma. Att något så härligt kan kännas så jobbigt att göra.

 

Temat idag, 18:e söndagen efter trefaldighet, var Att lyssna i tro och predikan handlade om just den texten jag hade min predikan om i våras. Den om mannen som vill få evigt liv och som blir tillsagd att sälja allt för att sedan komma och följa Jesus. ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mark 10:25

 

Alla uppskattar känslan att rensa undan saker som inte används och som bara är i vägen. Själva processen kan vara jättejobbig och ta betydligt mer tid än det var tänkt, men när det väl är klart mår man bra. På samma sätt var det för mannen. Han behövde rensa undan det som var i vägen och som inte behövdes. På samma sätt är det för mig och dig. Vi alla har något som vi vill, som vi drömmer och längtar efter. För mig är det att sätta min tro i handling, för någon annan är det att börja träna eller flytta till ny stad. Vad det än är, finns det alltid något som hindrar en. Saker som är i vägen, som tar tid, energi och plats i sin vardag som man egentligen inte vill ska göra det.

 

Prästen hade med just den liknelsen med att rensa bort något för att ge plats åt det man faktiskt vill och det kändes som han pratade till just mig. Jag kommer inte gå och sälja allt jag äger men jag kommer börja ge en liten del av min månadsinkomst till en organisation, församling eller liknande. Exakt vad har jag inte bestämt mig än men jag känner mig otroligt motiverad. Mitt sommarjobb skulle jag aldrig ha fått utan Guds hjälp och då blir det inte konstigt att jag vill ge tillbaka en del av det som jag fått. 

 

Merci mes amis 

Ett kristet liv

 
Min kalender med ett bibelord som hjälper mig framåt 
 

Jag vill leva ett kristet liv men känner mig allt för ofta misslyckad som kristen. I mitt huvud har jag en bild av hur man ska vara som bra kristen. Du ska volontärarbete för att hjälpa utsatta, ge en del av din inkomst till din församling, läsa bibeln så och så ofta, be helst hela tiden. Den här bilden är det som sätter stopp och bara skapar problem. För den här bilden är inte jag.

 

Under bibelskoleåret insåg jag att jag måste utgå ifrån mig. Vad tycker jag om att göra, vad är jag bra på, hur ser min vardag ut? Det var då någon gång som jag bestämde mig för att bloggen skulle få ett mer centrerat innehåll kretsat kring min tro. Men till och med här känns det som om Gud är långt borta och inte alls så central som jag vill.

 

Gång på gång inser jag att jag fortfarande tycker att det är utmanade att stå upp för min tro. I vissa sammanhang är det svårare än andra, så som det oftast är inom det mesta. Ta SSU till exempel. De senaste två mötena har vi haft värderingsövningar med frågor så som: är människan ond, är du feminist och borde cannabis bli lagligt?

 

Där och då är det väldigt svårt att förklara varför jag tycker människan är ond och varför jag är feminist. För det handlar om min tro.  Arvsynden säger att människan är ond men kan få förlåtelse och om Gud har skapat människan, både man och kvinna måste vi då även vara lika mycket värda. Därför är jag inte bara feminist utan även socialdemokrat. Jag kan nämligen inte få ihop det på något annat sätt än att socialismen är det kristna synsättet. Jag vet att det är många som inte håller med mig men det är så jag tänker.

 

Det jag ville säga med den här texten är att vi aldrig är misslyckade i Guds ögon, varken som kristna, studenter eller vad det nu det är man känner sig misslyckad som.

 

 
 
 

Framtidens bloggande

Jag måste erkänna att jag inte riktigt har någon inspiration att blogg just nu. Även fast det händer otroligt mycket som jag skulle kunna skriva om, blir det sällan av och jag trötnar till slut på att känna mig som världens sämsta bloggare. Från med idag bloggar jag när jag känner för det. Kanske blir det flera inlägg per dag eller inga alls på en månad. 
 
Merci mes amis  
 
mer