Livsväg
Uppdatering
Hur går det med konfirmationen?
Jag var i kyrkan i förmiddags och vid kyrkfikat fick jag frågan: Hur går det med konfirmationen? Under den millisekunden som det tog mig att svara, han jag både bli förvånad, glad och irriterad. Allt på samma gång. I maj var det fem år sedan jag konfirmerades. Fem hela år. Det är en fjärdedel av hela mitt liv. Så längesedan var det jag konfirmerades. Efter att ha konstaterat allt detta under någon millisekund svarade jag att det var ett bra tag sedan jag konfirmerades.
Annars var gudstjänsten väldigt välbehövlig. Jag vaknade och var extremt opepp på allt inklusive att gå på gudstjänst. Trots allt lyckades jag a mig iväg till kyrkan och kände direkt att det var just hit jag behövde komma. Att något så härligt kan kännas så jobbigt att göra.
Temat idag, 18:e söndagen efter trefaldighet, var Att lyssna i tro och predikan handlade om just den texten jag hade min predikan om i våras. Den om mannen som vill få evigt liv och som blir tillsagd att sälja allt för att sedan komma och följa Jesus. ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Mark 10:25
Alla uppskattar känslan att rensa undan saker som inte används och som bara är i vägen. Själva processen kan vara jättejobbig och ta betydligt mer tid än det var tänkt, men när det väl är klart mår man bra. På samma sätt var det för mannen. Han behövde rensa undan det som var i vägen och som inte behövdes. På samma sätt är det för mig och dig. Vi alla har något som vi vill, som vi drömmer och längtar efter. För mig är det att sätta min tro i handling, för någon annan är det att börja träna eller flytta till ny stad. Vad det än är, finns det alltid något som hindrar en. Saker som är i vägen, som tar tid, energi och plats i sin vardag som man egentligen inte vill ska göra det.
Prästen hade med just den liknelsen med att rensa bort något för att ge plats åt det man faktiskt vill och det kändes som han pratade till just mig. Jag kommer inte gå och sälja allt jag äger men jag kommer börja ge en liten del av min månadsinkomst till en organisation, församling eller liknande. Exakt vad har jag inte bestämt mig än men jag känner mig otroligt motiverad. Mitt sommarjobb skulle jag aldrig ha fått utan Guds hjälp och då blir det inte konstigt att jag vill ge tillbaka en del av det som jag fått.
Merci mes amis
Ett kristet liv
Jag vill leva ett kristet liv men känner mig allt för ofta misslyckad som kristen. I mitt huvud har jag en bild av hur man ska vara som bra kristen. Du ska volontärarbete för att hjälpa utsatta, ge en del av din inkomst till din församling, läsa bibeln så och så ofta, be helst hela tiden. Den här bilden är det som sätter stopp och bara skapar problem. För den här bilden är inte jag.
Under bibelskoleåret insåg jag att jag måste utgå ifrån mig. Vad tycker jag om att göra, vad är jag bra på, hur ser min vardag ut? Det var då någon gång som jag bestämde mig för att bloggen skulle få ett mer centrerat innehåll kretsat kring min tro. Men till och med här känns det som om Gud är långt borta och inte alls så central som jag vill.
Gång på gång inser jag att jag fortfarande tycker att det är utmanade att stå upp för min tro. I vissa sammanhang är det svårare än andra, så som det oftast är inom det mesta. Ta SSU till exempel. De senaste två mötena har vi haft värderingsövningar med frågor så som: är människan ond, är du feminist och borde cannabis bli lagligt?
Där och då är det väldigt svårt att förklara varför jag tycker människan är ond och varför jag är feminist. För det handlar om min tro. Arvsynden säger att människan är ond men kan få förlåtelse och om Gud har skapat människan, både man och kvinna måste vi då även vara lika mycket värda. Därför är jag inte bara feminist utan även socialdemokrat. Jag kan nämligen inte få ihop det på något annat sätt än att socialismen är det kristna synsättet. Jag vet att det är många som inte håller med mig men det är så jag tänker.
Det jag ville säga med den här texten är att vi aldrig är misslyckade i Guds ögon, varken som kristna, studenter eller vad det nu det är man känner sig misslyckad som.