Krokusarna har kommit upp vid Södra Station i Örebro. Farmor och Farfar bor bara några minuter därifrån och i och med att bussen stannar där passade jag på att ta några bilder. Önskade så att jag skulle haft min kamera med mig men den ligger som sagt hos mamma tills på fredag när jag kommer dit.
Egentligen är det helt ofattbart. På fredag ska jag se Martin Stenmarck igen. Jag har längtat så länge och om tre dagar händer det. Jag vet att jag har skrivit om honom tidigare men jag kan inte med ord förklara vad han och hans musik har betytt och betyder fortfarande för mig. Det är så många kvällar som jag har gråttit mig till sömns men lyckats somna tack vare låtar som Det är det pojkar gör när kärleken dör,Explosionen och Hand i hand.
Innan jag hade glasögon och innan jag hade en mobiltelefon såg jag Martin Stenmarck i Marieberg i Örebro. Året var troligtvis 2007 och pappa tog en bild på håll. Bilden finns kvar tack vare att jag sparat den i Google Drive (Den skulle annars ha försvunnit i samband med att min gamla dator gick sönder i vintras.)
Bilden är 160 x 120 pixlar (Bilder tagna med min systemkamera är ca 5000 px). Jag kommer så väl ihåg stunden när bilden togs. Marin skrev Till och namnet på personen som skulle få singeln. Jag trodde att han skrev sin autograf och bad honom att också skriva med vanliga bokstäver. Jag tycker det säger mer än en snirklig autograf som man inte kan avläsa. Martin förstod ingenting och jag blev generad. När singlarna var påskrivna sa jag att min pappa stod där borta och skulle ta en bild. Än idag kan jag inte förstå varför jag hade på mig just den tröjan men jag minns att jag kände mig stor med min Björn-Borg handväska. Om jag minns rätt är det här 10 år sedan.
Kul 🙂