Fotoframkallning
Som att få en present mitt i veckan
Bilderna kommer i fin liten låda
In i albumet och skriva kommentarer och datum
Förra veckan hade Ica Foto 30% på framkallning av bilder så passade på att framkalla 200 bilder i två omgångar. Idag hade den första beställningen kommit och jag har ägnat de senaste två timmarna till att ordna bilderna och satt in dem i albumet. När jag ändå höll på gick jag igenom mitt minneskort och insåg att jag har missat att framkalla några bilder. Men men sånt händer när man inte för över bilder på en gång.
Gång på gång inser jag hur svårt jag tycker det är att fota människor, ändå så vet jag att det är just människor som jag själv tycker om att titta på. Genom åren har jag tittat igenom mormors fotoalbum flera gånger och bläddrar förbi landskaps bilder för att hitta bilder på hur mormor och morfar såg ut när de var unga, hur mamma och hennes syskon såg ut och hur jag såg ut när jag var liten.
Kanske är det för att jag ogillar att störa, att få alla blickar riktade mot mig som jag håller mig borta från att fota människor. Det jag insett är att jag måste utmana mig själv för när jag kollar igenom mina bilder ler jag mest över dem på min familj, min pojkvän eller vänner.
Jag har påsklov och försöker för ovanlighetens skull att ta det lugnt och göra saker som jag vill utan att känna press över att jag måste jag det eller det. Stilla veckan är här, kyrkans största och viktigaste händelse men jag har inte känt mig så här långt borta från Gud på länge. Som tur är, vet jag att min tro inte handlar om mina känslor utan något större än det. Jag vet att jag tror på Gud även fast mina känslor säger något annat.
Lämna ett svar