Först hade jag inte tänkt klä ut mig till något speciellt alls men 10 minuter innan vi skulle samlas för att börja duka, bestämde jag mig för att komma som schlagerdiva. I vintras köpte jag nämligen en skrik-rosa fjäderboa som tyvärr släpper fjädrar något förfärligt. Men det trotsade jag och satte på mig den ändå. Efter jag tog bilderna ovanför. 

Kvällen blev bra trots lite mindre teknik- och planeringsproblem. Bäst på kvällen var spökvandringen som jag inte var med och planerade. Det är fascinerande det där med skräck och rädsla. Även fast jag hade sett det mesta av vandringen i dagsljus gjorde mörkret och musiken mig rädd ändå.

Skräck? 

Enda sedan jag såg en viss film när jag var 13 har jag aktivt hållit mig borta från allt vad skräckfilmer heter och jag förstår inte alls det "roliga" i att bli skrämd. Om jag vill få en adrenalinkick så springer jag. Men när jag gick där i spökvandringen kom jag på mig själv med att gilla känslan. Rädslan, adrenalinet och gemenskapen. Även jag kanske förändras?