Jag kan inte få nog av hur vackert det är här hemma just nu. Magiskt! Njuter var enda sekund och kommer på mig själv att jag går runt och ler mest hela tiden.

Idag var det även dags för veckas andra löprunda och den gick bra trots att spåret inte var plogat. Tänk dig en upptrampad stig i snö som än inte har blivit kompakt utan är lite lös. När jag väl kom tillbaka till parkeringen insåg jag hur skönt det faktiskt är att kunna springa ordentligt utan att varje fotsteg glider iväg. Som ni ser på bilden hade jag linser idag och för första gången kunde jag ha dem hela dagen utan att få ont i huvudet eller behöva blinka var annan millisekund. Nu är glasögonen tillbaka och jag har minimalt ont i huvudet.

Förutom att springa och ta bilder på snö har jag varit på årets första SSU-möte och ska snart fortsätta läsa i min bok om Christer Björkman. Mello börjar om 2 veckor och jag börjar känna mig mer och mer pepp. Visst är det riktigt tråkigt att jag inte kan se den första deltävlingen på plats i och med att den är i Karlstad men nytt för i år är att välkomstfesten kommer vara på torget för alla som vill komma. Linda Bengtzing kommer vara där också, hoppas jag i alla fall. Hon har nämligen sjungit in Värmlandsvisan som Karlstad kommun nu byt namn till Värmlands Schlagern. Vet dock inte om jag skulle kalla det för schlager…