I söndags åkte jag buss mellan Karlstad och Uppsala med byte i Västerås. Jag mådde dåligt och ville verkligen inte komma tillbaka till Uppsala. Det kändes som jag åkte hemifrån istället som att komma hem och när jag satt där på bussen med sällskap av Wahlgren & Wistam och Alice & Biancas poddar skrev jag följande rader:

Livet är ett hamsterhjul och jag känner mig som en hamster instängd i hjulet.
Ibland går det bra och jag lunkar på i takt med hjulet. Men gång på gång händer det något som får hjulet att snurra fortare och som får den lilla hamstern att ramla.

Det gör ont, så ont att den lilla hamstern knappt orkar resa sig upp igen. Men något får den lilla hamstern att resa sig upp och fortsätta gå runt i sitt hjul trots rädslan för att ramla är så stark, så stark. Hjulet fortsätter snurra. 

Det är fredag och jag sitter skräddare i sängen med Måns Zelmerlöws låt Shouldn’t gone home på repeat. Jag har haft den på hjärnan i flera dagar nu och ända sättet för att få bort den är att lyssna på den konstant tills jag kan varenda rad.