Innan jul träffade jag Fredrik Backman. Han är författare och ett geni. Ett geni på att sätta ihop ord till fraser, fraser till meningar, meningar till stycken och stycken till en bok. Bara att kunna göra det är tillräckligt för att ses som geni i mina ögon och när man då gör det så att jag både skrattar och gråter, då är man verkligen ett geni.

Du kanske känner igen hans namn och tänker ”Kan det vara han som skrev En man som heter Ove”? Det stämmer plus ett antal andra böcker som alla har varit min favoritbok efter att jag läst klart den.

I dag läste jag hans senaste: Folk med ångest. Jag vet inte om det var titeln eller tanken på att få läsa en till bok av mitt favoritgeni som gjorde att jag väntade med att läsa boken. Ångest är ju lite skrämmande. Speciellt när man (läs jag) har eller nyligen har haft ångest vill man (läs jag igen) ju inte läsa om ångest. Det kan också ha varit min lilla klimatängel som numera sitter på min axel och försöker guida mig i att ta vettiga beslut ur ett klimatperspektiv som gjorde att jag inte köpte boken när den kom ut.

Men när en bra bokhandel hade signering med Fredrik Backman precis innan jul så som stora bokhandlar vanligt vis har, ja då struntade jag i klimatängeln och köpte boken ändå.

Jag ska göra ett försök till att beskriv den här boken utan att avslöja handlingen. För handlingen är rätt hoppig men väldigt genialiskt så som bara Fredrik Backman kan få en handling att bli. Som titeln kanske avslöjar så handlar den om folk med ångest, men kanske mest om idioter. För vi alla är bra på att kalla både oss själva och andra för just idioter. Och visst är man en idiot om man försöker råna en kontantfri bank?

Boken handlar alltså om folk med ångest, om idioter men också om ett gisslandrama under en lägenhetsvisning.

Jag läste ut den i dag och blev golvad av både skratt och gråt. Det är inte många böcker som har fått mig att gråta men denna är en av få. När tårarna rann nerför mina kinder och immade igen mina glasögon bestämde jag mig för att försöka göra mitt absolut bästa till få så många som möjligt till att läsa den. Inte för att det är en av de roligaste böckerna jag har läst utan för att den handlar om just det den handlar om. Om idioter, ett gisslandrama och om ångest.

”Jag tror tyvärr att de flesta människor fortfarande kommer få större sympati från kollegor och chefer på sin arbetsplats om de ser hängiga ut en morgon och säger ’jag är bakfull’ än om de berättar ’jag har ångest’. Men jag tror att vi möter människor på gatan varje dag som känner samma sak som du och jag, många av dem vet bara inte vad det är”

Fredrik Backman, sida 331

Det här är alltså inget boktips. Det är en önskan om att så många som möjligt läser den här boken och börjar plantera äppelträd, även fast vi vet att jorden går under imorgon. (Om ni läser boken kommer ni fatta exakt vad äppelträd har med saken att göra.)

Vilken upplevelse!

20:39 12 mars 2020

• Känslor

Drömmar MELLO Musik

Vilken upplevelse!

Och oj vad jag är glad för att förbudet mot större folksamlingar inte hade trätt i kraft i lördags.

Att se finalen av Melodifestivalen live har alltid varit en dröm men om jag ska vara ärlig så är Mello bättre i tevesoffan. Det är en TV-produktion och även fast kamerorna inte var på vår halva så störde de känslan en del. Dessutom tillhör jag gruppen som tycker att allt annat än absolut längs fram kan vara. Eller ja, rad två går bra det också.

Men ballongerna! Jag hade till och med träningsvärk i höger armen för att jag viftade så mycket.

Rätt låt vann!

Jag hejade både på The Mamas, Dotter, Anna Bergendahl och Hanna Ferm men wow vilken stämning det var i arenan under The Mamas låt. Delar av publiken ställde sig upp och för att se något och för grupptryck så ställde vi oss också. Senare när The Mamas vann stod publiken upp igen och dansade med i låten.

Tippning

Jag låter bilden tala för sig själv…