Nostalgi över Glee
Jag har börjat se om Glee. Det var faktiskt en av mina systrar som inspirerade mig. Hon började dock från säsong 1 men den såg jag om för något år sedan och är helt ärligt inte den bästa. Säsong 2 kan jag typ utantill för att vi hade med den på DVD till sommarstugan och säsong 3 kändes inte heller rätt. Därför började jag se från säsong 4. Kurt och Rachel är i New York och det är så mycket nostalgi.
Nu har jag sett till mitten av säsong 5. William och Emma har gift sig. Santana är ihop med Dani, Kurt och Blain är förlovade. Rachel spelar sin drömroll.
Jag har alla 6 säsonger på DVD men jag tittar faktiskt via Netflix för min dator saknar dvd-läsare och att koppla in min portabla blir för jobbigt 9 av 10 gånger.
En av mina favoritkaraktärer är Sue Sylvester. Hon är elakt majoriteten av tiden men jag gillar henne ändå.
Vad tittar ni på för serier? 
Utomhus
Bild 2: 21 april
Bild 2: 21 april
När vardagen är digital hämtar jag energi utomhus. En promenad i naturen, runt kvarteret eller utan mål.
Drömprojekt
Jag har börjat programmera igen. ”Men, va du pluggar väl programmering?”
Så här är det: Det finns många olika sorters programmeringsspråk, vissa är mer lika varandra och vissa är väldigt olika.
Det jag har gjort i dag är att programmera för webben. Jag har nämligen en dröm att en dag ha en till hemsida med massa teknikrelaterade guider för pensionärer eller andra som behöver påminna sig hur man loggar in på gmail eller publicerar en story på Instagram.
Jag har inte programmerat alls sedan i vintras och det var cirka 2 år sedan jag skrev en rad HTML och SCSS. Ni kan få se vad jag lyckades göra på 1 timme…
Jag hade glömt så otroligt mycket att det tog mig mer än en timma att göra en meny som var centrerad. Framför allt för att jag bestämde mig för att projektet skulle vara i SCSS som är ett utseende-relaterat språk med superkrafter. Som tur är finns det mängder av videos och guider på Internet som jag tvingades använda för att ens kunna se min sida. För det problematiska med SCSS är att webbläsare inte stödjer det ännu så jag behövde ett ordna så att ett externt program (CodeKit) omvandlade det jag skrev i SCSS till vanlig CSS.
Tanken på en hemsida full med steg-för-steg-guider har vuxit fram de senaste åren. Framför allt för att jag alltid blir överöst med frågor så fort jag kommer till farmor och farfar. Varje gång inser jag också hur mycket jag gillar att hjälpa dem med just teknik-relaterade saker.
Till hemsidan är drömmen att ha en youtubekanal för att lättare kunna visa vissa saker. Än så länge är allt detta en dröm men för att inte tappa all webbutveckling helt bestämde jag mig för att börja koda lite smått.
Fortsättning följer…
Dö inte. Inte än i alla fall.
För precis en månad sedan skrev jag de här orden. Tårarna rann och jag var så rädd. Rädslan finns fortfarande kvar men jag är framför allt tacksam över att ha världens bästa farmor och farfar. Det här inlägget är ett kärleksbrev till er. Jag älskar er.
Ta mig hit igen. Jag vill få komma tillbaka, inte bara till platsen men också till tryggheten.
Jag vet inte om jag kommer publicera det här men jag behöver skriva det här. Farmor och farfar: dö inte. Snälla. För jag börjar gråta bara av att skriva det här. Jag kan inte och vill inte tänka på ett liv och en vardag utan er. Även fast vi inte bor i samma stad längre och därför inte ses lika ofta så måste ni veta att jag tänker på er. Fan.
De senaste veckorna har jag blivit påmind om världens dödlighet och att också ni blir äldre. Jag ler lite nu för jag kommer också tänka på i somras när ingen av er hörde vad jag sa. Gång på gång fick jag säga om. Och alla gånger du gissade. Oj så fel och så roligt det blev farfar. Fan.
Jag vet att ni inte kommer leva för alltid men ni får inte dö nu, okej? Än så länge är ni friska och har insett allvaret. I bland är det tur med en läkare i släkten.
Det finns så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill tacka er för. Den kärleken jag har fått vill jag ge tillbaka.
Jag hade tänkt åka och hälsa på över påsk men nu får det bli via facetime istället.
Jag älskar er båda så otroligt mycket. Orden räcker inte till. Det gör fysiskt ont att tänka på hur en tillvaro utan er skulle vara.