Svetten rinner. Andningen är seg. Hela kroppen är seg men jag känner mig starkast i världen. Jag klarar allt. Känslorna av ett löppass är blandande men oj vad jag gillar det.
Sedan slutet av april har jag sprungit mellan 3 och 5 km varje onsdag och söndag. Någon gång har det regnat, någon gång var det så pass kallt att jag behövde vantar och pannband.
Idag däremot var det varmt. Jag och Linda till motionsspåret här i Vålberg. Där sprang vi runt längs elljusspåret och fortsatte sedan hem igen. Totalt blev det 6,5 km och självklart spurtade vi sista meterna. Som den elitidrottare hon är vann hon men jag var nöjd med både tiden och rundan.
Jag minns så väl hur otroligt jobbigt jag tyckte det var att springa å-rundan på gymnasiet. Jag tror det knappt var 2 km men jag blev lika trött varje gång. Att jag idag 8 år senare löptränar regelbundet och tycker om det är ett bevis på att allt går bara man vill.
Sommaren 2016 sprang jag 5 km för första gången och förra året tog jag den efterlängtade milen. Sommaren fortsatta löpmål är att springa 1g/v till en början och sedan se hur jag känner mig i kroppen efter 8 timmars städ.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
No related posts.
Lämna ett svar