Det är något med regndroppar som gör mig alldeles pirrig och lycklig.
Att dom håller sig fast på blombladen istället för att ramla ner till jorden. Att dom förblir droppar, som små isolerade bubblor så nära varandra men ändå tillräckligt separerade för att förbli just droppar.
Trots att hela september snart har gått, känns det konstigt att vara vaken efter 22. Sömnrytmen från sommarens tidiga mornar hänger sig kvar. Att gå upp klockan 07 känns fortfarande som sovmorgon. Det håller inte riktigt Leander med om vilket gör att jag försöker sova mellan tolv och åtta. Fler timmar än så blir jag bara trött av. Men det är svårt att vara vaken speciellt nu när det blir mörkare för varje dag.
I början av mitt sommarjobb skrev jag att jag skulle samla minnen. Idag förde jag över bilderna från sommaren och tänker börja rensa ut alla dubbletter och tripletter. Jag har så mycket jag vill visa och dela med mig av. Som min solbränna jag fick när jag sträckläste Camilla Läckbergs ”Lejontämjaren” på 72 timmar. Eller när jag och Leander hade picknick. Eller hur blöt mig klänning blev påvägen till badet. Håll utkik
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Vilken vacker bild på rosorna och regndropparna!
Världen är verkligen vacker och naturen så igenomtänkt och fridfull. Det måste finnas en tanke bakom detta från vår Skapare.
Kram
Tack Maria! Tror aldrig jag få nog av den magiska kombon. Gud har verkligen fantasi! Kram 🙂