Idag bjöd jag mamma på bio. Vi såg Downton Abbey a New Era och vad den var bra. Allt jag förväntat mig plus lite till.

I och med pandemin har det ju inte blivit så många biobesök senaste åren. Synd tycker jag för jag insåg att 2 timmar i en biosalong går mycket snabbare än två timmar framför tv:n i vårt vardagsrum. Ett nedsläckt rum, den stora filmduken, ljudsystemet. Allt bidrar till känslan av att vara helt uppslukad av filmen. Innan bion var (och efter för den delen) jag orolig och hade lite ångest över att komma tillbaka till Uppsala. Alla känslor inför att börja jobba har kommit smygande de senaste dagarna. Men under två timmar där i biomörkret fanns bara glädje, förväntan och ledsamhet.

För några år sedan när bloggen var ny recenserade jag nog en film i veckan men nu vet jag knappt vad jag ska skriva. Därför kommer här en punktlista med känslor och tankar jag fick under filmen.

• Att göra en film i en film blev lite för meta-aktigt men ändå roligt.
• Den dagen Maggie Smith dör på riktigt kommer vara en sorglig dag.
• Vissa av karaktärerna vet jag bara vad de heter i efternamn som Mrs. Patmore.
• Både Mary och Violet valde bort otrohet.