Sökresultat för: Känslor

Aldrig ska jag sluta älska dig

Ett av mina starkaste TV-minnen är från Jonas Gardells dag på Stjärnorna på slottet. Jag behövde söka för att inse att det inte var första säsongen som jag trodde utan 3 säsongen 2008/2009.

I programmet visades klipp från filmen Livet är en schlager och jag minns än i dag hur jag blev helt varm inombords. Just Livet är en schlager var min favoritfilm och jag hade så starka minnen från den men jag mindes inte titeln. Tack vare Jonas Gardells dag fick min favoritfilm en titel och jag har sett alla youtubeklipp som finns tack vare Jonas Gardells dag.

Något år senare köpte jag den på VHS till mig själv vilket fortfarande är ett av de bästa köpen jag gjort. Tur att mammas VHS är kvar.

Idag såg jag Björn Kjellmans dag på Stjärnorna på Slottet och återigen var det klipp från Livet är en Schlager. Candy Darling är än idag en av mina favoritkaraktärer och ingen gör den rollen som Björn. Inte för att jag har sett någon annan gör den men i alla fall.

Skål till Livet är en schlager och till Björn Kjellman!

2+

Farligt för hjärtat

Idag spelade en av bröderna semifinal i en hockeycup och fy så jämn match! Jag behövde åka innan matchen var slut och blev väldigt glad av mammas sms med nyheten att de vann med 1-0 efter förlängning.

Att titta på sport generellt är farligt för hjärtat och värre blir det när lillebror är med och står i mål dessutom.

Hur finalen gått vet jag inte än men jag hoppas det gick bra för dem! 🏒🥅

3+

En sommar att minnas

Den här sommaren har jag haft semester. Först betald och sedan obetald. Vissa kallar det arbetslöshet men jag har valt att kalla det för semester.

I slutet av maj tog jag beslutet att inte komma tillbaka till Max efter min semester. Det är ett beslut som jag inte har ångrat en dag. Max har gett mig så mycket värdefull erfarenhet och jag saknar kollegorna ständigt men jag behövde en sommar med ledighet och svalka istället för jobb och ständig värme.

Med mitt beslut så satte jag min hälsa först och för första gången på tre år har jag haft en sommar utan ångest. Jag har mått bra. Jag mår bra och känner mig dessutom redo inför hösten.

Jag förstår ifall vissa av er inte förstår varför jag tog det beslut som jag gjorde och ärligt talat så behöver ni inte förstå mer än att jag mår bra. Det är det viktigaste. Max var inte mitt första jobb och det kommer inte bli det sista. Jag har sökt en del extra-jobb inför hösten som jag hoppas på.

Än är sommaren inte slut heller. Nästa vecka ska jag till Örebro igen för att umgås med mina systrar.

Älskade Slyte <3
0

Måndagstankar

Jag minns inte ens senaste gången jag var inne här men nu är det dags att säga hej igen. Jag har haft det väldigt stressigt de senaste veckorna men nu är det lugnt i några dagar. Den sista uppgiften för termin ska vara inne i morgon och sedan är jag ledig. I alla fall till fredag för sen jobbar jag två dagar. MEN SEN. Sen blir det 4 veckors semester i både Värmland och Oslo. Eller ja, jag ska läsa en sommarkurs i Oslo under 2 veckor så semester är det väl inte riktigt.

Nästa fredag tar min syster studenten. Det ger mig lite smått ångest i och med att det då måste vara 4 år sedan jag själv tog studenten. Tanken på att jag hade kunnat ha en kandidat och kanske jobbat på dessa år stressar mig en aning. Men. Jag är ändå väldigt nöjd och tacksam över de senaste 4 åren. Johannelund känns som evigheter sedan och första veckorna i Karlskoga lika så.

I lördags var det 1 år sedan jag slutade och flyttade från Karlskoga och folkis. I nästan 6 månader mådde jag dåligt över det och saknade hemma. Jag saknade skolan, kod och löparspåret alldeles runt dörren. Jag sörjde verkligen att jag inte bodde på folkis längre. Men i slutet av oktober hände något. Jag började känna mig hemma här i Uppsala igen och idag minns jag åren i Karlskoga med en sån enorm tacksamhet och glädje. Tänk att jag fick vara med om åren.

Till hösten börjar något nytt. Jag har sökt in till olika utbildningar inom systemutveckling, marknadsföring och sociala medier. Vad jag kommer in på får jag veta i juli men tills dess så nöjer jag mig med vetskapen om att jag behövde dessa fyra år för att lista ut vad jag ville göra.

 

 

(Förlåt för eventuella stavfel eller missade bokstäver/ord. Det blir så när jag är trött. )

0

När kroppen inte orkar mer

I lördags hände något jag aldrig har varit med om tidigare. Under min rast på jobbet fick jag jättemycket ångest. Jag har haft ångest innan jobbet men den har alltid gått över när jag har börjat jobba. Som tur var, möttes jag av förståelse och tröstande kramar när min rast var slut och jag jobbade inte mer den kvällen/natten. Min vän Anna och hennes man Jonas kom och hämtade mig och vi såg Mello tillsammans.

Dagen innan hade jag nämligen varit vaken 23 timmar. 06.30 gick jag upp för att kunna skriva tenta kl. 08.00 och 17-03.45 jobbade jag. Det blev nästan 11 h. Jag sov sen jättedåligt under natten men vaknade ändå positiv vi 13. När jag väl kom till jobbet var i lördags var jag tröttare än vanligt, jag frös och kunde inte avgöra ifall jag var hungrig eller illamående. Under rasten började ångesten växa sig starkare och starkare och jag fick svårt att andas. Jag grät, ringde mamma och grät ännu mer.

Psykisk ohälsa är på riktigt men jag var ändå nervös för att cheferna inte skulle förstå och därför kräva mig kvar på jobbet. Det hände som tur var inte utan istället fick jag flera sms under kvällen från passchefer som frågade hur jag mådde. Att våga visa sig svag är jobbigt men det är 10 gånger jobbigare på en arbetsplats och att då få massa sms som visar att de bryr sig på riktigt. Det gjorde mig så glad.

Jag trivs på mitt jobb men tyvärr tar det väldigt med energi i och med att det är oregelbundna tider och ofta långa pass. Jag inser att jag borde leta efter ett nytt jobb men jag är samtidigt väldigt rädd för att mista så fantastiska kollegor. Det är mycket tänk om? tankar som virvlar runt i huvudet just nu.

0
mer