Igår var en sån dag jag verkligen såg fram emot att komma ut och springa. Tillfällena är få men det händer. Oftast känns det mycket jobbigare men inte igår. Mina kläder var helt perfekta och skogen var så vacker.

Min tanke var att springa 5 km men jag valde en annan väg i skogen vilket gjorde att det totalt blev 4,6 km istället. Stadsskogen är som gjord för att springa vilse i. Det finns förvisso ett elljusspår men det ligger en bit in i skogen så att komma dit är alltid en labyrint.

Byta gym?

Jag har ju mitt kort på Friskis till oktober men jag är fundersam till att förlänga det. Både i och med Corona och för att jag har lust att kunna simma på mitt gymkort. Ifall jag skulle köpa till det till mitt Friskis-kort skulle det bli för dyrt tyvärr.

Ett kombinerat gym+bad-kort kostar 4500/år som student via Friskis och ungefär 1000 kr mindre hos Actic. Vad jag vet så är det dom två alternativen som finns om man vill kunna bada och träna. Idag betalar jag 2200 för mitt årskort.

Svetten rinner. Andningen är seg. Hela kroppen är seg men jag känner mig starkast i världen. Jag klarar allt. Känslorna av ett löppass är blandande men oj vad jag gillar det.

Sedan slutet av april har jag sprungit mellan 3 och 5 km varje onsdag och söndag. Någon gång har det regnat, någon gång var det så pass kallt att jag behövde vantar och pannband.

Dagens tur

Idag däremot var det varmt. Jag och Linda till motionsspåret här i Vålberg. Där sprang vi runt längs elljusspåret och fortsatte sedan hem igen. Totalt blev det 6,5 km och självklart spurtade vi sista meterna. Som den elitidrottare hon är vann hon men jag var nöjd med både tiden och rundan.

Utveckling

Jag minns så väl hur otroligt jobbigt jag tyckte det var att springa å-rundan på gymnasiet. Jag tror det knappt var 2 km men jag blev lika trött varje gång. Att jag idag 8 år senare löptränar regelbundet och tycker om det är ett bevis på att allt går bara man vill.

Löpardrömmar

Sommaren 2016 sprang jag 5 km för första gången och förra året tog jag den efterlängtade milen. Sommaren fortsatta löpmål är att springa 1g/v till en början och sedan se hur jag känner mig i kroppen efter 8 timmars städ.

I september köpte jag ett årskort på Friskis & Svettis. Varför? Jo, dels för att jag har velat göra det länge och dels för att jag har börjat en träningskurs.

Träningskursen går ut på att vi deltagare får testa på de olika träningsformerna som Friskis erbjuder. Varje onsdag i 7 veckor till pågår det och jag tycker hittills att det är jätteroligt. Jag har som sagt funderar och velat testa på gruppträning länge men inte haft motivation eller prioriterat det.

Något som alla ledare säger hela tiden är att det gäller att hitta en ledare som man gillar och sen fortsätta med den ledaren. De flesta av ledarna vi har på kursen jobbar tyvärr inte på den anläggningen som är närmast mig. Det är för att kursen är på en annan anläggning.

I Uppsala tror jag det finns fem Friskis & Svettis. Undrar hur många som finns i Örebro? Tre? (Googlade och såg att det var fyra.)

Har du något gymkort/träningskort?

Den 4 augusti skulle jag springa min vanliga runda på 5 km. Jag kände mig stark och hade mycket energi efter att ha suttit still i ca 5 h i en bil. Rundan började ta slut och jag bestämde mig för att fortsätta någon km till. Det blev sex km, sju, åtta och då visste jag att det skulle bli en mil.

Jag sprang min första mil på 1 timme och 34 minuter med en snittid på 9 och 26. Jag springer alltså inte fort men OJ vad stolt jag var över mig själv. Jag är fortfarande väldigt stolt och jag vet att jag kommer försöka springa lite snabbare.

Jag var anmäld till loppet 6 sjöar som går i morgon men i och med Linda och Gustavs flytt här i Örebro så bestämde jag mig för att av-anmäla mig. Det kommer fler lopp.

 

När jag vaknade i morse hade jag ingen som helst tanke på att jag skulle springa eller besöka Johannelund idag men oj så glad jag är över att det blev så.

 

Klockan var 16.23 och jag satt framför dator och skrev upp kurslitteratur för att få lite ordning. Där och då bestämde jag mig för att cykla till Korskyrkan för ett Krik-pass i löpning. Tur i oturen hade ledaren ingen nykel till kyrkan utan erbjöd sig att låta mig lämna mina saker hos honom på Johannelund. Det var så konstigt att vara tillbaka och oj så olikt det var. Biblioteket hade flyttat till matsalen och där biblioteket var tidigare var det nu EFS- och Salt-kontor.

 

Jag vet varken hur långt vi sprang eller hur lång tid det tog men det kändes bra att vara tillbaka i löparkläderna och skorna. Dessvärre gjorde högra knät ont vilket inte alls kändes bra. Jag hade ont i knäna hösten 16 och början av vintern 17 men har inte haft ont sedan dess. Jag hoppas verkligen att det var för att jag var ovan och icke-uppvärmd.

 

Mitt mål med träningen i år är ju att äntligen springa milen och för att verkligen komma igång funderar jag på att anmäla mig till Vårruset eller försöka ordna så att vi blir ett gäng krikare som är med. Det är ju mycket roligare att springa tillsammans och att äta picknick.