Mars i bilder

Tecknad av @Herregudco.
8 mars, fullmåne och snö som gjorde att många tåg blev inställda
11 mars, EPITA-påsen, väskan, vad det nu är, passar perfekt till att ha tvättmedel i.
11 mars, på en promenad hittade solen fram mellan träden.
16 mars, på en lunchpromenad såg jag att de river jättenära kontoret.
17 -19 mars var jag och Leander till Karlshamn på 80-års firande. Vägen dit åkte vi buss via Kalmar och jag började läsa denna bok.
22 mars, när tvättiden är slut men tvätten inte hunnit torka
25 mars, samma lördag åkte jag till Lötenkyrkan och Växakväll där de bjöd på våfflor i samband med våffeldagen.
26 mars, efter kyrkan bakade jag kärleksmums eller snuskakor som min farbror och hans fru kallar det. Måndag efter var jag fikaansvarig på jobbet nämligen.

En månad med Mello, fasta, äventyr i Blekinge och snöoväder. Och så jobb så klart.

Februari i bilder

Tecknad av @herregudco.
Vårens reccemottagning 1 feb
Lunchpromenad på jobbet, 3 feb
Mer blommor till världen, 4 feb
Domkyrkan ändå? 11 feb
Mellotider är samlartider, 11 feb
Även fåglarna behöver mat, 17 feb
Föreställningen Cesar på Uppsala Stadsteater, 17 feb
Vi gick tillsammans med Ansgarsvänner, 17 feb
Mello med extra allt, 18 feb
Sista helgen i februari var Ida här och vi åt bland annat på Sin Burgers, 25 feb
De enda platserna som fanns var i baren, 25 feb
I november bestämde jag och Ida att vi ville gå på teater och den 25:e feb såg vi denna på cirkus i Stockholm.
En storhandling, 26 feb

Februari var en fin månad, med solsken, mello, teater gånger två och god mat. Men det gick kanske lite snabbt?

Julmarknader i Salzburg

Bron Staatsbrücke över floden Salzach
Lördagen innan hade snöade det jättemycket och som tur var låg snön kvar när vi kom dit på söndagen den 11 dec.
Den andra julmarknaden vi besökte var en liten julmarknad uppe på en av borggårdarna till en stor fästning: Advent at Salzburg Fortress
Fästningen låg högt ovanför staden och utsikten var magisk. Tyvärr har jag inte hittat någon bra bild på själva fästning.
De två kyrktornen till höger är Salzburgs domkyrka.

När solen hade gått ner och det hade blivit mörkt åkte vi ut till den sista julmarknaden: Schloss Hellbrunn. Linda hade frågat sin fysioterapeut vars sambo bor i Salzburg, och han hade tipsat om Hellbrunn och WOW.

Över allt var det julgranar klädda med ljusslingor och julgranskulor.
I inträdet ingick det dessutom en mugg med glühwein

När klockan närmade sig 19 kände vi båda att det var dags att åka tillbaka mot Straubing och efter att ha krupit fram på 100:a vägar i 50 km/h på grund av att det snöade så kom vi tillslut hem.

Favoritbok av favoritförfattare

Jag läste ut årets första bok i fredags. Den råkar också vara min favoritbok av min favoritförfattare: Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Den låg till sig på mitt nattduksbord ett tag men i veckan kom jag på den briljanta idén att läsa bok på tåget till jobbet.

Senaste gången jag läste just Min mormor så var i maj 2015. Jag bodde i Örebro, skrev gymnasiearbete och var stressad över hur livet efter gymnasiet skulle bli. Så här närmare 8 år senare vill jag tro att jag fick en annan läsupplevelse tack vare att jag är ju 8 år äldre. För boken har så många dimensioner. Den är stundtals superrolig, som scenen när Elsa och mamma blir eskorterade till sjukhuset av polisen för att polisen tror att mamma har värkar och ska föda Halven. Det var ju inte alls det Elsa menade när hon sa att mamma ska föda barn. Att mamma är chef på just det sjukhuset gjorde allt väldigt mycket roligare. Jag satt på tåget när jag läste den delen och jag behövde anstränga mig mycket för att inte skratta rakt ut. Förhoppningsvis störde jag inte så mycket.

Samtidigt är den sorglig, som när mormor dör trots att döden är hennes nemesis. Elsa blir riktigt arg på mormor då. Hur ska Elsa kunna ta sig till Landet-Nästan-Vaken utan mormor? Eller när Elsa får höra historien om Sam, mannen som jagat henne som den läskigaste skuggan av dem alla.

Det som gör Min mormor till min favoritbok av Backman är Elsa. Hon är nästan 8 år gammal, älskar Harry Potter och rättar skyltar med en röd markeringspenna som hon fått av sin pappa. Hon är annorlunda. Hon vet det för att alla i skolan säger det hela tiden. Och smarthuvuden gillar inte annorlunda barn, så Elsa är bra på att springa. Men att vara annorlunda är en superkraft enligt mormor.

Att skriva en bok med en nästan 8-åring som huvudkaraktär till vuxna som målgrupp måste vara en utmaning. Backman löser det genom Elsas besserwisser-personlighet. Hon kan väldigt många ord som jag gissar att få barn faktiskt kan. Sedan så använder Elsa Wikipedia väldigt mycket.