På Valborgskvällen hade jag och syrran fixat drinkar till oss vuxna som var riktigt goda. Jag han dricka upp min till hälften innan vi skulle gå iväg till majbrasan. 

 

Jag dricker sällan alkohol och är otroligt stolt över att jag inte drack något innan jag var 18 år. Sveriges alkoholkultur är på så många sätt så ohälsosam att det är en välsignelse med Systembolaget. Vår alkoholkultur bygger nämligen på att alkohol dricker man för att bli full. Inte är det många under 25 som säger att alkohol är gott i alla fall. 

 

På Valborg är det många tonåringar som dricker för första gången. Kanske för att alla andra gör det, kanske för att man vill bevisa något, kanske för att man inte vågar säga nej. Jag var sällan i sammanhang där det fanns alkohol innan jag fyllt 18 och behövde därför inte stå upp för mina åsikter. Den enda gången jag kan minnas var vid skolavslutningen i 2:an. Halva klassen hade redan hunnit fylla 18 men inte jag, därför svarade jag ”Absolut ingenting” när de frågade mig vad jag ville dricka. Det tyckte 17-åriga Johanna var ett roligt svar. 

 

Sedan ett halv år tillbaka får jag köpa på Systemet men jag har fortfarande inte varit där. För helt ärligt, jag klarar mig bra utan alkohol. Jag är även storasyster och har gjort det väldigt klart att jag inte kommer köpa ut. Aldrig. 

 

 

 

 

Igår var jag och mamma in till Karlstads Domkyrka på ekumenisk nyårsbön som fick mig att inse hur mycket jag egentligen gillar att blogga. Eller snarare fick den mig att vilja evangelisera, börja träna, ta itu med saker som jag har skjutit upp. Predikan hölls av en pingstpastor och han prata om lite allt möjligt. Men det jag fick med mig var att umgås mer med Gud. Han listade upp tre sett, naturen, gudstjänst och ett tredje som jag inte minns. Han fick mig att vilja börja om med bloggandet, att börja ta fler bilder, massa saker som jag egentligen gillar men som har tryckts in i ett hörn. 

 

Nog om det. 

 

 

Jag följer en blogg som har veckosummering varje söndag där hon berättar om vad hon har gjort, tänkt på, funderat över och så vidare. Elin Kero heter hon och bloggar på nevnarien.se. Hennes vecko-inlägg är näst in till höjdpunkten bland hennes inlägg och därför har jag bestämt mig för att prova på samma koncept själv.