Sökresultat för: Ångest

När kroppen inte orkar mer

I lördags hände något jag aldrig har varit med om tidigare. Under min rast på jobbet fick jag jättemycket ångest. Jag har haft ångest innan jobbet men den har alltid gått över när jag har börjat jobba. Som tur var, möttes jag av förståelse och tröstande kramar när min rast var slut och jag jobbade inte mer den kvällen/natten. Min vän Anna och hennes man Jonas kom och hämtade mig och vi såg Mello tillsammans.

Dagen innan hade jag nämligen varit vaken 23 timmar. 06.30 gick jag upp för att kunna skriva tenta kl. 08.00 och 17-03.45 jobbade jag. Det blev nästan 11 h. Jag sov sen jättedåligt under natten men vaknade ändå positiv vi 13. När jag väl kom till jobbet var i lördags var jag tröttare än vanligt, jag frös och kunde inte avgöra ifall jag var hungrig eller illamående. Under rasten började ångesten växa sig starkare och starkare och jag fick svårt att andas. Jag grät, ringde mamma och grät ännu mer.

Psykisk ohälsa är på riktigt men jag var ändå nervös för att cheferna inte skulle förstå och därför kräva mig kvar på jobbet. Det hände som tur var inte utan istället fick jag flera sms under kvällen från passchefer som frågade hur jag mådde. Att våga visa sig svag är jobbigt men det är 10 gånger jobbigare på en arbetsplats och att då få massa sms som visar att de bryr sig på riktigt. Det gjorde mig så glad.

Jag trivs på mitt jobb men tyvärr tar det väldigt med energi i och med att det är oregelbundna tider och ofta långa pass. Jag inser att jag borde leta efter ett nytt jobb men jag är samtidigt väldigt rädd för att mista så fantastiska kollegor. Det är mycket tänk om? tankar som virvlar runt i huvudet just nu.

Vecka 44 – 2018

Födelsedagsfrukost

Måndag

Sovmorgon, fransk grammatik och serietittande med Leander. Inviger min dataskärm med att titta på Vår tid är nu tack vare att föreläsningen är inställd.

Tisdag

Möte på förmiddagen och jobb på kvällen. Förhoppningsvis lite plugg däremellan.

Onsdag

Sovmorgon och plugg, plugg, plugg. Möte med min mentor kl. 15 för att planera veckan. På kvällen ska jag och Anna lyssna på Mikeal Strandberg på Stadsbiblioteket.

Torsdag

Mera studier och även tvättid på eftermiddagen.

Fredag

Jobb på kvällen och säkert plugg innan

Lördag-Söndag

Ledig på lördag då jag bytte bort ett långt pass. Ibland får man prioritera hälsan istället för ekonomin. På söndag jobbar jag hela dagen.

 

Tillbakablick

 

Lunch med Leander på Panini inne på St Pärs Gallerian

Förra veckan handlade överraskande nog om min födelsedag. 22 år fyllde jag och måste säga att jag inte känner mig ett dug äldre än förra måndagen. Det kommer komma ett längre inlägg om min födelsedag men jag vill redan nu skriva att det var den bästa födelsedagen på länge tack vare min pojkvän och fina vänner.

 

I lördags var tanken att jag skulle vara med på avtackninsmiddagen av Bosse som slutar som föreståndare och huvudpräst men jag fick flera ångestattacker under gudstjänsten och blev alldeles för rädd att få fler. Därför blev det en lugn kväll framför Doctor Who som jag ser om. Den 11:e Doktorn är den allra bästa enligt mig. Vem är din favorit?

 

I går såg jag på Vaiana på Netflix och nu har jag How far I’ll go på repeat. När jag väl vill lyssna på musik är det just på en och samma låt gång på gång. Kanske också därför jag inte lyssnar på musik så ofta. Filmen tyckte jag var riktigt bra men det fick mig verkligen att fundera på om en själv har ett liknande uppdrag/kall i livet. Jag vet vad jag drömmer om att jobba med men just nu tvivlar jag på om det är en dröm som jag kommer kunna uppfylla. Hur ska man kunna veta vad man vill jobba med när det enda jag har gjort och känt mig bra på är att studera? 

Det finns hopp

Jag har köpt sommarpasset idag som gör det möjligt att bada på Fyrishovs utebad hur mycket jag vill fram till sista augusti. Jag visste inte ens om att det fanns förens tidigare idag när jag kollade upp hur mycket det skulle kosta att bada där. De senaste dagarna har varit fruktansvärda här i Uppsala och jag har inte orkat göra något mer än att titta på Call the Midwife. Men. Idag pratade jag med mamma och hörde hur jag själv lät när jag sa att det inte alls var samma sak att bada på Fyrishov som i Slyte.

 

Slyte kommer alltid vara det bästa badstället på jorden men idag insåg jag det näst bästa stället. Dessutom tog det knappt 15 minuter att cykla dit. I bland får man anpassa sig efter ens situation och gör det bästa som går. Därför sitter jag nu mer mitt fönster på vid gavel och alla saker som stod på fönsterbrädan står nu på golvet.

 

De senaste dagarna har jag haft ångest, både riktigt jobbig ångest så nära panikångest jag kommer utan att spy men också lite “lättare” ångest som fått mig att ifrågasätta om jag är på rätt plats. Idag kan jag konstatera att ja, jag är exakt där jag ska vara. Att flytta hit igen har varit tuff, riktigt tufft vissa dagar. Dagar och stunder har jag gråtit konstant och det har känts som om jag aldrig kommer att bli glad igen. Jag har längtat tillbaka både till Karlskoga och till Vålberg.

 

Men jag är där jag ska vara och ler åt att jag just nu mår bra och för att jag ska jobba imorgon igen. Nu, borsta tänderna och ett avsnitt till.

Från ångest till styrka

Viktigt att komma ihåg, men oj så svårt.

 

Ångest. Vad jag ogillar att ha ångest. Jobbet ringde i morse och frågade om jag kunde jobba, vilket jag kunde. När jag kom hem vid 15.30 slog ångesten mig i magen och jag började gråta samtidigt som jag inte riktigt förstod varför jag grät.

 

Så är det oftast för mig. När jag minst anar det, slår den till som störst och jag får svårt att andas. Som tur var minskade panikkänslan tack vare Leander och att jag gick till biblioteket på skolan. Böcker är något som alltid får mig lugn.

 

En av anledningarna till ångesten är att jag åker till London 🇬🇧 om 8 dagar. Sist jag flög utomlands kunde jag inte sova i en vecka och mådde riktigt dåligt innan. Nu känner jag framför allt ångest inför allt som finns att göra och se. Jag åker dit med skolan i 3 dagar och jag vill så klart hinna med så mycket som möjligt.

 

Efter sån här kraftig ångest blir jag jättetrött och vid 19.00 kunde jag ha somnat om jag velat. Istället bestämde jag mig för att springa 5km. Trots att mitt huvud kändes som seg kola eller så, sprang jag på under 40 min. Jag är så stolt för så snabbt har jag aldrig sprungit tidigare! 👊

 

Jag hade en sådan härlig känsla i kroppen efteråt, både för resultatet och för att jag såg ett rådjur bara några meter från spåret. Den stod där och tittade på mig utan att springa i väg. Precis efter jag hade sprungit klart såg jag en 🐿, eller ja, dess svans i alla fall. Naturen ger mig så mycket energi och jag är så tacksam över att bo så nära en skog som jag gör.

Våffeldag med ångest

Idag är det våffeldagen och redan förra veckan var jag sugen på våfflor så i tisdags köpte jag det jag behövde för att göra våfflor. Tea kom på den geniala idén att köpa glass och chokladsås till. SÅ GOTT! Vi satt ett gäng i köket och åt tillsammans och jag kan villigt erkänna att jag både åt flest våfflor och med flest saker på. Men har man längtat efter att äta våfflor i mer än en vecka då finns det inga begränsningar.

 

Stolt över mina första egna våfflor

 

Grädde, chokladsås och hallonsylt = 😀 På andra hade jag dessutom glass. Vadå nyttigt?

 

Förutom våfflor har jag tittat på kurser inför hösten. Hoppas på att få läsa franska men ska också söka en bildredigeringskurs och en i att skriva till webben. Samtidigt bestämde Caroline och jag att vi ska ses på torsdag i Stockholm för att äta lunch tillsammans. Så kul att besöka Stockholm igen. Var nog två år sedan jag var där senast mer än att byta tåg på Centralen.

 

Att träffa Caroline ska bli riktigt kul men det hela fick mig att tänka på påsken som i sin tur gav mig riktigt med ångest. Jag jobbar nämligen både påskafton och påskdagen vilket gör att jag inte kan åka till mamma eller upp till Torsby och mormor & morfar eller så. Påsk har så länge kan minnas handlat om kyrkan, mat och gemenskap och tanken på att behöva vara själv här hemma på påsk är så enormt ångestframkallande. Att jobba när andra är lediga är i sig jobbigt och att dessutom gå miste om all himmelsk god mat som hör påsken till, gör att jag helst vill krypa ner under en sten och stanna där.

 

Ändå så vet jag att det på något sätt kommer bli bra och om mindre än en vecka är skolan tillbaka. Det är bara hur det ska lösa sig som jag gärna vill veta. När ångesten var som värst i somras gick jag alltid in till skolan och kände mig lugnare. Så också idag. Egentligen letade jag efter ett våffeljärn men såg istället Therése Lindgrens bok I bland mår jag inte så bra som jag tänkt börja läsa nu i förhoppning om att få några tips mot ångest.

 

 

Lånade bok från skolan

mer