Idag bjöd jag mamma på bio. Vi såg Downton Abbey a New Era och vad den var bra. Allt jag förväntat mig plus lite till.

I och med pandemin har det ju inte blivit så många biobesök senaste åren. Synd tycker jag för jag insåg att 2 timmar i en biosalong går mycket snabbare än två timmar framför tv:n i vårt vardagsrum. Ett nedsläckt rum, den stora filmduken, ljudsystemet. Allt bidrar till känslan av att vara helt uppslukad av filmen. Innan bion var (och efter för den delen) jag orolig och hade lite ångest över att komma tillbaka till Uppsala. Alla känslor inför att börja jobba har kommit smygande de senaste dagarna. Men under två timmar där i biomörkret fanns bara glädje, förväntan och ledsamhet.

För några år sedan när bloggen var ny recenserade jag nog en film i veckan men nu vet jag knappt vad jag ska skriva. Därför kommer här en punktlista med känslor och tankar jag fick under filmen.

• Att göra en film i en film blev lite för meta-aktigt men ändå roligt.
• Den dagen Maggie Smith dör på riktigt kommer vara en sorglig dag.
• Vissa av karaktärerna vet jag bara vad de heter i efternamn som Mrs. Patmore.
• Både Mary och Violet valde bort otrohet.

Bildkälla: www.warnerbros.co.uk/movies/a-star-is-born Varför vill inte ens filmbolaget bakom en film skriva ut vem/vilka som tar bilderna?

Som jag skrev i söndags blev inte vårt 5-års firande som vi hade planerat då teatern vi skulle se var inställd. Istället bestämde vi oss för att gå på bio, A star is born. En av låtarna från filmen, Shallow är på reapet och jag vill försöka förklara hur fantastisk filmen är.

 [Bradley Cooper:]
Tell me somethin’ girl
Are you happy in this modern world?
Or do you need more?
Is there somethin’ else you’re searchin’ for?

I’m falling
In all the good times I find myself longin’ for change
And in the bad times I fear myself

Redan innan den hade premiär hörde jag Alice och Bianca prata väl om den och hur den var den bästa filmen de sett och hur de satt och grät båda två. Den information gjorde att jag visste att det skulle bli tårar för jag har väldigt lätt att gråta av filmer, både när det är lyckligt och sorgligt.

[Lady Gaga:]
Tell me something boy
Aren’t you tired tryin’ to fill that void?
Or do you need more?
Ain’t it hard keeping it so hardcore?

I’m falling
In all the good times I find myself longing for change
And in the bad times I fear myself

I’m off the deep end, watch as I dive in
I’ll never meet the ground
Crash through the surface, where they can’t hurt us
We’re far from the shallow now

Filmen handlar om Ally (Lady Gaga), en ung kvinna som jobbar på ett jobb hon inte trivs på. En kväll uppträder hon på en pub. Håret är färgat, ögonbrynen påklistrade och i publiken sitter världsartisten Jackson Maine (Bradley Cooper). Det är en film om drömmar, talang, kärlek men också alkoholism, drogmissbruk och förväntningar.

[Lady Gaga & Bradley Cooper:]
In the shallow, shallow
In the shallow, shallow
In the shallow, shallow
We’re far from the shallow now

[Lady Gaga:]
Wooaaaah
Woaaaaaaaaaaah

Lady Gaga är fantastisk som Ally och har den häftigaste sångrösten jag har hört på länge. Jag har inte lyssnat speciellt mycket på hennes musik men WOW för dessa låtar. Min favorit är helt klart Shallow, men alla som Ally sjunger är fantastiska.

I’m off the deep end, watch as I dive in
I’ll never meet the ground
Crash through the surface, where they can’t hurt us
We’re far from the shallow now

[Lady Gaga & Bradley Cooper:]
In the shallow, shallow
In the shallow, shallow
In the shallow, shallow
We’re far from the shallow now