I går var jag på hockey och såg BIK Karlskoga finna mot Oskarshamn med 5-3 tillsammans med skolan. När jag stod där och spelarna presenterades en och en började jag nästan gråta. Både för det fick mig att tänka på volleyboll och Linda, men mest för att sport är en sådan stark gemenskap. Där och då var det nästan övermäktigt. 

Björnstad 

Jag började också fundera över om det var så här det kunde se i Fredrik Backmans böcker om Björnstad. (För er som inte har läst dem än: GÖR det! Han är ett geni! De handlar i alla fall om hockey i en stad där hockey är ALLT.) När BIK gjorde mål funderade jag om publiken i Björnstad reagerade på samma sätt. Alla som hade halsduk  tog snabbt av sig den och viftade runt runt med den. 

Sittplats

När slutsignalen löd och resultatet medförde lagets andra vinst för säsongen applåderade hela arenan och laget ställde upp sig på rad mot stå-läktaren, där vi stod för att visa sin tacksamhet till publiken. Mäktigt var det men nästa gång blir det sittplats.