Jag läste ut årets första bok i fredags. Den råkar också vara min favoritbok av min favoritförfattare: Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Den låg till sig på mitt nattduksbord ett tag men i veckan kom jag på den briljanta idén att läsa bok på tåget till jobbet.

Senaste gången jag läste just Min mormor så var i maj 2015. Jag bodde i Örebro, skrev gymnasiearbete och var stressad över hur livet efter gymnasiet skulle bli. Så här närmare 8 år senare vill jag tro att jag fick en annan läsupplevelse tack vare att jag är ju 8 år äldre. För boken har så många dimensioner. Den är stundtals superrolig, som scenen när Elsa och mamma blir eskorterade till sjukhuset av polisen för att polisen tror att mamma har värkar och ska föda Halven. Det var ju inte alls det Elsa menade när hon sa att mamma ska föda barn. Att mamma är chef på just det sjukhuset gjorde allt väldigt mycket roligare. Jag satt på tåget när jag läste den delen och jag behövde anstränga mig mycket för att inte skratta rakt ut. Förhoppningsvis störde jag inte så mycket.

Samtidigt är den sorglig, som när mormor dör trots att döden är hennes nemesis. Elsa blir riktigt arg på mormor då. Hur ska Elsa kunna ta sig till Landet-Nästan-Vaken utan mormor? Eller när Elsa får höra historien om Sam, mannen som jagat henne som den läskigaste skuggan av dem alla.

Det som gör Min mormor till min favoritbok av Backman är Elsa. Hon är nästan 8 år gammal, älskar Harry Potter och rättar skyltar med en röd markeringspenna som hon fått av sin pappa. Hon är annorlunda. Hon vet det för att alla i skolan säger det hela tiden. Och smarthuvuden gillar inte annorlunda barn, så Elsa är bra på att springa. Men att vara annorlunda är en superkraft enligt mormor.

Att skriva en bok med en nästan 8-åring som huvudkaraktär till vuxna som målgrupp måste vara en utmaning. Backman löser det genom Elsas besserwisser-personlighet. Hon kan väldigt många ord som jag gissar att få barn faktiskt kan. Sedan så använder Elsa Wikipedia väldigt mycket.

I början av sommaren lånade jag böcker från stadsbiblioteket. En kombinerad ”Hjälp jag ska börja jobba på riktigt” och ”Det här är sista sommaren som student” resulterade i att jag bara lånade tonårsböcker.

Midnight sun började jag läsa i slutet av juni men att läsa ca 700 sidor på engelska tog sitt tag. Närmare bestämt en månad och några dagar. I och med att Twilight var väldigt viktigt för mig när jag var tonåring -eller ja, det är fortfarande viktigt för mig – så hade jag gillat boken oavsett vad som stått. Handlingen visste jag ju mer eller mindre i och med att boken berättar Twilight från Edwards perspektiv.

Efter Midnight sun började jag läsa Under Londons broar av Jojo Moyes. Den var långt i från en av hennes bästa böcker men ändå läsvärd. Framför allt blev jag besviken på slutet. Det kändes inte realistiskt utan alldeles för ”och så levde de lyckliga…”

Nu läser jag Casandra Clares The red Scrolls of Magic. Den andra boken av Cassandra som jag lånade: Chain av gold, har jag faktist lämnat tillbaka redan för att jag insåg att jag inte skulle hinna med att läsa ut båda två på mindre än 1 månad. Dock ska boken vara tillbaka på tisdag tror jag. Som tur är, är den lättläst och inte över 400 sidor vilket talar för att jag kommer hinna läsa ut den.

Igår var jag på vernissage av utställningen Elva streck och lite färg på Uppsalas, vad jag vet, enda kristna bokhandel. Utställningen pågår fram till juni och jag kommer garanterat att gå dit igen.

Jag hade med mig min bordskalender som jag fick från Lötenkyrkan när jag slutade min praktik där våren 2015. Den är tydligen den första bordskalendern vilket känns fint på något sätt. Den hade jag alltså med mig med förhoppningen att få den signerad. Och det blev den också.

Så ifall du bor i Uppsala eller har vägarna förbi, så rekommenderar jag att se denna utställning.

I sommarpresent från Uppsalahem fick alla varsitt presentkort från pocketogram. Jag löste aldrig ut min present i somras utan fixade det för någon vecka sen.

Det fanns jättemycket och välja mellan men till slut valde jag Där kräftorna sjunger och I huvudet på Lotta Schelin. Den förstnämnda började jag läsa redan i somras när jag var i Slyte men jag han bara läsa 50 sidor innan jag behövde åka hem igen. Det var farmors bok och jag kunde tyvärr inte låna med mig den till Uppsala.

Jag gillar den hittills men jag vill veta hur de parallella berättelserna hänger ihop. Det var ett tag sen jag läste så jag har inte riktigt kommit in i själva läsandet men jag vill som sagt veta vad som händer.

Lotta Schelins bok ser jag jättmycket fram emot. Hon var ju min stora idol inom damfotbollen och även fast jag aldrig fick se henne spela i Lyon så har jag sett henne spela med Rosengård och landslaget.

Så tack Uppsalahem för denna fina sommarpresent!

Jag klarade mitt läsmål Totalt blev det 14 böcker förra året varav nästan hälften läste jag i somras. Här har jag skrivit om några av dem.

John Greens bok ”Sköldpaddor hela vägen ner” kan jag rekommendera tillsammans med Fredrik Backmans Folk med ångest. Båda författarna beskriver hur ångest kan påverka personers liv.

För dig som gillar handling och drama så är Camilla Läckberg och Dan Brown ett tips. Båda böckerna läste jag klart på några dagar mest för att båda böckerna har korta kapitel som alltid slutar när det är som mest spännande.

Genom att se bokomslagen tillsammans så inser jag hur spretig min boksmak ändå är. Deckare, tonårs fantacy, Maj-Gull Axelssons allvarsamma personskildring blandat med Melodifestivalen och Jojo Moys.