Jag trodde knappt mina ögon imorse när termometern visa 20 grader i skuggan. Efter att ha fått ha på sig mössa till jobbet två dagar i rad, visste jag inte om jag skulle bli glad eller irriterad. Jag gillar inte förändringar. Aldrig gjort och kommer sannolikt inte att göra. I maj blev det supervarmt jättesnabbt och jag vägrade att inse att jag inte behövde mössa. Nu hade jag hunnit vänja mig vid 10 grader, mulet och mina favorittjocktröjor.

Som tur var tog det mig mindre än någon sekund att acceptera faktumet att jeans skulle bli för varmt. I skrivande stund fick jag en jätteimpuls att fota mig själv i toppen jag köpte på Bergvik för någon vecka sedan. Problemet är att ja, vem ska ta bilden… Spegelselfies har jag inte förstått mig på och vi har inget stativ eller självutlösare till systemkameran. Det är något som jag definitivt ska ha i min kamerasamling någon gång i framtiden.

Hur som helst, tack vare en spännande bok, Clockwork Angel av Cassandra Clare, och ett bra poddavsnitt av Clara Henry i P3 utsatte jag min hud för D-vitaminchock i hela en och en halv timme. Om en köper solkräm för nästan 200 totalt måste en ju använda den, hehe. Gäst hos Clara var Kalle Zackari Wahllström. Han är verkligen så bra. Nästa vecka kommer jag springa 5 km mycket tack vare hans träningsfilosofi. Den går ut på att träning är som att borta tänderna. Något som alla borde göra regelbundet för att det behövs, för att kroppen mår bra av det. Tyvärr finns det en otroligt stor träningshets med en helt annan filosofi som bygger på att träna för att duga.

Träning är så mycket mer än att gymma i de nyaste kläderna och sedan lägga upp en bild på instagram. Träning är ALL rörelse.