Jag är pollenallergiker. Utan molekylerna som finns i den här förpackningen nyser jag och får ont i halsen. Jag kan även få huvudverk. I och med att jag vet om min allergi kan en ju tycka att jag ska komma ihåg att ta medicinen men nej. Gång på gång märker jag hur nys-attackerna blir intensivare och min hals ondare. Idag var vi iväg till brödernas kusiner på födelsedagsfirande och självklart fick jag en allergisk reaktion. Att nysa gjorde ont och nysa var det jag gjorde mest hela tiden kändes det som. Vi kom hem för mindre än en halvtimma sedan och direkt jag tog medicinen slutade jag nysa. Nu gör det bara lite ont i halsen.

När jag tänker mig paradiset tänker jag mig en evig lång sommar utan allergi. För det kan inte vara en del av Guds plan att vara allergisk mot gräs. Det kan det bara inte.

Nu ska jag springa veckans andra intervallpass

Den 30 mars skrev jag ett inlägg om FörsvarsMaktensTräningsKlubb och berättade att jag hade börjat löpträna med mål att kunna springa 5 km efter 10 veckor. ”Vänta, vänta, vänta. Det måste ju ha gått mer än 10 veckor sedan dess?” Klarade du det?!” kanske du tänker. ”Det blidde inte så,” svarar jag. Med en mobil som äldre än tre år och med en väldigt ny app blir resultatet tyvärr katastroff. Jag fick inte apppen att fungera på mobilen och då försvann mycket av motivationen. Som en ängel från himlen fick jag låna en klasskompis Iphone 5 och äntligen fungerade appen som den skulle och Johanna sprang sina veckorundor.

Efter några veckor började jag tröttna på FMTKs intervallpass och sprang hela spåret istället. Det var jättejobbigt till en början men sista gången som jag sprang innan jag flyttade, klarade jag de två uttjatade km under 11 minuter. Jag har aldrig sprungit så snabbt. Någonsin. Sedan hände flytten och mitt löfte till Leander att inte träna medan han var i Sverige. Den 19 maj sprang jag efter ett uppehåll på två veckor och det kändes som att börja om från början. Spåret här i Vålberg är mycket mer kuperat än det i Uppsala och att se upp för sniglar hela tiden, gjorde att jag hade tappat motivationen till att springa i spår. Men min envishet har jag kvar och därför har jag sprungit en gång i veckan sedan den torsdagen på asfalt.

Idag gjorde jag ett nytt försök med FTMK och efter att ha startat om appen tre gånger fungerade det till slut. Jag sprang ett intervallpass med gång 100, springa 500 i 7 repetitioner. Asfalt här en tendens att få mina benhinnor att vilja ge upp men efter ett tag brukar det släppa. Passet är från vecka 5 så om 5 veckor kommer jag förhoppningsvis skriva att jag har sprungit fem kilometer. Det ska gå på något sätt!

Vaknade av att en klasskompis väckte mig en halvtimme efter att vi börjat. Antingen glömde jag att sätta på väckarklockan eller så måste jag ha stängt av den i sömnen. Hur som helst hade jag försovit mig. Med en sådan start på veckan kan det bara bli bättre.

Som bilden säger så snöar det här i Uppsala just nu och jag är väldigt glad över att inte ha något intervallpass att springa idag. Sprang igår och ska springa imorgon igen. Jag är inne på vecka 6 av 10 och jag tror att jag kommer klara av mitt mål att springa 5 km.

Det här är en hyllning till SVTs programserie Gympaläraren. För er som inte har sett serien än finns den att se HÄR efter att ni sett trailern. 

 

 

 

 Kalle Zackari Wahlström är min främsta motivation till att jag fortsätter med mitt träningsprogram. Han får mig att tänka på saker jag aldrig reflekterat över tidigare tack vare avsnitten. Tack vare Gympaläraren fattar jag varför jag inte mår bra av att sitta inne i mitt rum, framför datorn hela tiden. Jag behöver röra på mig, alla behöver röra på sig och det är just det som är seriens poäng. Att alla behöver röra på sig, speciellt barn och ungdomar. 

 

Nästa vecka sänds det sista avsnittet av sju stycken och genom seriens gång har Kalle fått hålla i lektioner, hittat på nya lekar för att alla ska vilja vara med, infört spelfri vecka och arrangerat en roddtävling. För det är som han säger, ”Om det finns saker som utmanar till rörelse så använder ungdomarna det. Vissa kan inte ens gå förbi en boll utan att sparka på den.

 

Av att röra på sig, på ett sätt som passar en själv får man ut så himla mycket bra av. Efter varje jobbigt intervall- pass i spåret, känner jag mig stark och klarar därmed av utmaningar och problem mycket bättre. Jag slipper känna av obalansen av att vara helt utmattad psykisk men vara rastlös fysiskt. Dessutom blir jag så otroligt glad över att se alla tussilagos, höra fåglar kvittra och se naturen vakna till liv igen.