Det är måndag, jag sitter på tåget som inte är överfullt (det har varit det de senaste dagarna pga av att tåget varit hälften så långt än vanligt) och jag har en bra känsla i kroppen. Det kommer bli en intensiv och händelserik vecka. Kul!

En av de skojiga sakerna som händer i veckan är att jag har fått en förfrågan att hjälpa ett gäng präster att skapa en hemsida till ett pilgrimsläger de planerar. Jag och en av prästerna, som för övrigt vigde mig och min man, ska ha ett videomöte i kväll.

5 år senare

Till våren är det 5 år sedan som jag slutade på Karlskoga Folkhögskola efter två år med webbutveckling. Jag är otroligt tacksam och glad över allt jag lärde mig, alla fina människor och minnen från folkis.

Som med all programmering, egentligen alla språk så glömmer man vissa saker när man inte repeterar. I våras fick jag damma av en del av mina webbutvecklingskunskaper i och med C-uppsatsen men inför det här hemsido-uppdraget, ska jag nyttja alla färdiga komponenter som redan finns.

Att programmera en hemsida själv skulle nämligen ta alldeles för lång tid. Men tack vare folkis och min egna blogg har jag koll på allt som behövs för att skapa en hemsida utan att skriva kod. Så som domännamn och webbhotell. Det är lite olika saker att ha koll på ändå.

Så fort hemsidan är uppe och allt innehåll är på plats ska jag länka den så ni kan se hur slutresultatet blev.

Denna bok hittade jag på vinden och baserad på stämpeln kommer den från från biblioteket på folkis. Hittills har jag läst 6 av 8 kapitel och sammanfattningsvis tycker jag den är lite för akademiskt svårläst men otroligt relevant. Den är från 1999 men mycket av innehållet hade kunnat skrivits förra året.

Det var länge sedan jag läste kristen litteratur. Ungefär lika länge sedan jag skrev något om att vara kristen här på bloggen. Kanske kommer det mer under nästa vecka. Kanske inte.

Möten, mod och möjligheter har nog varenda en börjat sitt tal med, så även jag. Mod är nämligen något jag ständigt behöver påminna mig själv om. Jag tänker mig själv snarare som en mus än som ett lejon. Ändå står jag här, på skolavslutning och håller tal.

Livet på folkis förändrar dig.

Jag skaffade Instagram för snart exakt ett år sedan. Min syster tog studenten och hon ville att jag skulle stödgilla hennes senaste bild. En bild som jag dessutom hade tagit. Och under det här året har jag fotat en del och lagt upp det på Instagram med hashtagen livet på folkis.

Livet på folkis ger utrymme för ansvar.

Jag flyttade hit augusti 2016. Jag var 19 år och hade bott ett år i Uppsala där jag läste en bibelskola men redan innan Uppsala, när jag tog studenten för 3 år sedan visste jag att jag vill lära mig att göra hemsidor och jag hade en dröm. Att bygga upp min egna blogg.

Livet på folkis gör drömmar till verklighet.

En av alla saker jag minns från lektionerna är frågan vi fick i början av skolåret om vi var intresserade av design eller kodning. Design svarade jag. Oj så fel jag hade. Nu efter 2 år vet jag att det är kodningen som är det roligaste, eller hur Björn?

Livet på folkis är gemenskap.

I oktober förra året blev min blogg äntligen färdig efter timmar av programmering, felsökning och handledning. Jag minns så klart hur häftigt jag tyckte det när jag hade lärt mig så pass mycket kod att jag kunde göra fyrkanter och ge dom olika färger. Inte visste jag då att jag ett år senare skulle kunna se min egna blogg på nätet.

Livet på folkis får en att växa.
Jag vill tacka några personer som har betytt extra mycket för mig och även fast det här inte är något tacktal på en TV-gala är det så jag känner mig inombords. Att jag har vunnit. Vunnit kunskap, minnen och vänner.

Livet på folkis är att skratta.

Björn och Mattias, ni två är den bästa lärarkombon man kan önska sig och de här två åren hade inte varit kompletta utan er. Att gå från lektioner med huvudvärk av att man har skrattat för mycket är något bara folkis kan erbjuda. Det slit och arbete ni lägger ner på shower och underhållning är värt så mycket mer än ett tack men när orden inte räcker till är tack det ända jag kan säga.

Livet på folkis är hemma.

Katrin, jag har så mycket jag skulle vilja säga till dig. Du hjälpte mig igenom en 20-års kris genom att visa på att normer är till för att struntas i. I somras bodde vi båda i Bergsmannen och du lyssnade på allt jag behövde säga om livet. Det är få vänner som faktiskt orkar med det. Det viktigaste till sist: utan dina ständiga ordvitsar skulle skratten blivit tragiskt få.

Kattis och Tea, tack för att lunchmöten och planeringsträffar. Vi är ett riktigt dreamteam och jag är så tacksam över att vara er vän och kaller er två för mina vänner. Tack. Tea, grattis till studenten, jag skriver gärna något i din studentmössa. Kattis, du är nu fritidsledare och börjar snart börja jobba på annan ort. Jag hade verkligen behövt en fritidsledare som dig när jag var yngre.

Livet på folkis är ett äventyr.

Li, tack för äventyret i Kristinehamn när vi lyssnade till Timo Räisänen tillsammans. Dina initiativ till film eller bad är det jag älskar bäst med livet på folkis och tro mig, vi kommer ses igen för så länge du finns i Karlskoga kommer jag vilja komma tillbaka. Jag är väldigt glad och tacksam över att få kalla mig din vän.

Livet på folkis är vänner för livet.

Jag vill också tack dig Göran för att du ständigt har berättat om din tro under dessa två år. Det har verkligen hjälpt mig att hålla min tro och relation med Gud levande. Det kräver mod och du får mig att bli modig jag också. Tack för all sång och musik, för kunskaper och insikter om klimatet och miljön. Jag är även glad och tacksam över att du bjöd in oss elever till att vara med på APG 29s andakter. En inbjudan som blev till många fler andakter och häng med Apg 29 Pionjär. All lycka till er alla var ni än hamnar näst i livet.

Livet på folkis är fantastiska minnen.

Jag själv kommer snart flytta tillbaka till Uppsala för att jobba och fortsätta utforska livet, komma på nya hashtags att använda och minnas allt detta med tacksamhet och glädje.

Livet på folkis är slut.

Min klass <3

Restaurangchefen öppnar vår present

Från vänster: Tea, Kattis och jag. Det står: I restaurangen möts du av bra service, härlig personal, i en välkomnande matsal. Köerna kan vara långa men tro oss, det är värt det! Godast av allt är klyftpotatisen.

Självlockigt hår utan hårspray eller inte. Sov med fläta och badade mig själv i hårspray. Stjärnor i öronen och en matt rosa läppglans.

Jag höll tal och kände mig som en vinnare! Mer om talet kommer någon annan gång. Hoppas jag.

Hej då nyckeln 🙁

1 juni var det skolavslutning och jag har fortfarande inte fattat att jag inte ska tillbaka dit. Mitt rum är inte mitt längre. Hemma är någon annanstans. Imorgon är det en vecka sedan och på söndag bor jag i Uppsala igen. Jag längtar!

(Jag har massa fler bilder både från avslutningsshowen och skolavslutningen men lusten att sitta still framför en dator är i princip obefintlig fram till sent på kvällen.)

Jag försov mig i morse och vaknade först 11.20. Alarmfunktionen på min mobil var avstängd. Gissar att jag var trött. Halv elva hade jag en jobbintervju planerad men ja, då sov jag så den blev senare under eftermiddagen istället.

Intervjun gällde ett jobb som medie-ansvarig hos organisation REACH Sverige som har bildats genom pannkakskyrkan med bas i Uppsala. Nu återstår det att skicka in lite blandade typer av arbetsprover som jag har gjort och vänta på återkoppling.

Jag har också pluggat vidare med webbshoppen som börjar bli klar sakta men säkert. Responsiviteten(mobilanpassning) är kvar och att lägga in den i WordPress.

Jag är riktigt nöjd faktiskt! Önskar att bilden skulle förstoras om man klickade på den men det gör den inte. Måste lära mig hur man gör först. 

Godnatt 😴