Sökresultat för: Foto

En kväll att minnas | Farfar 75 år!

20 oktober hade farfar och farmor bjudit hela släkten och sina vänner för att fira att farfar fyllde 75 den 21 oktober. Redan i augusti hjälpte jag dem med att göra ett inbjudningskort och kvällen till ära att hade jag satt upp mitt hår i en tofs och lockat min lugg. Pappa skulle hämta mig prick 16.45 och en halv timme innan var jag klar, sminkad och allt. Vad gör man då? Jo, sätter upp stativet och tar en bild på hur man såg ut. När jag var nöjd plockade jag ihop kameran och upptäckte att objektivet inte hade varit i skruvat ordentligt. Upp med stativet igen och börja om från början. 

 

Under kvällen var vi på Karlslunds herrgård och farmor hade gjort bordsplacering. Damernas namn med rött och herrarnas med blått. Tror knappt farmor vet vad genus är. Jag, Leander, Sofia, Linda och Gustav satt hos mina två kusiner  Daniel och Filip och vi alla konstaterade att det var ett barnbord. 21 år gammal och få fortfarande sitta vid barnbordet. Kul. Skämt o sido. God mat, massor av folk och tal med historier från farfars 75 åriga liv.  

Förrätt, huvudrätt, efterrätt och tårta. Allt otroligt gott. Mellan talen ropade pappa och hans bror Peja upp farfar för att utmana honom i en tävling. Oavsett vad man berättar så säger farfar emot så tävling gick ut på att farfar skulle svar tvärtemot. En av frågorna var att min födelsedag är den 20 okt. Svaret är fel för jag fyller år den 23 oktober. Då skulle farfar alltså svara att det är rätt. Det blev många skratt. Leander påstod även att jag också säger emot på samma sätt som farfar gör. Kan inte alls förstå vad han menar 😉 

 

Peja hade gjort ett sånghäfte för kvällen och längst bak i sånghäftet fanns en bild på mig och farfar. Jag har så länge jag kan minnas gillat farfar. Farmor påminner mig ständigt att jag sagt att han är mysig på utsidan. Lite söt är jag väl ändå? 

 

 

 

En dag i Stockholm

Förra onsdagen åkte vi på webb, konst och fritidsledarna upp till Stockholm för att besöka lite olika platser. Vi på webb besökte först en webbyrå, The Generation som vi även besökte förra året. Min jobbdröm är att jobba på en webbyrå så som The Generation och att få besöka dem igen, höra hur deras byrå har vuxit senaste året var riktigt givande. 

Efter The Generation gick vi och åt lunch på Max. Det var jättemycket folk men vi lyckades hitta platser så att vi fick sitta tillsammans. Jag åt deras Maxburgare, en av mina favoriter som jag ofta väljer när jag äter på Max. 

 

Fotografiska

 

Nästa stopp i Stockholm var Fotografiska och en guidad tur runt bland utställningarna. Allt som allt var det fyra utställningar men bara 2 av dem tyckte jag var riktigt vackra. Den största utställningen var av Irving Penn, en fotograf som  mest är känd för sina modeomslag till tidningar. Han fotade det mesta av utställningen under 1900-talet och därför var bilderna svart-vita. Jag gillar inte svart-vit och fastnade därför för de få bilder som fanns i färg. Bilderna på frukten och bilden på vallmon. 

 

Smått provocerad

 

Den andra stora utställningen var av en svensk fotograf, Paul Hansen. Han jobbar på DN som fotograf och genom åren besökt flera krigsdraddade länder. Bilden på kronprinsparet och bilden på tjejen som åker inlines var två av väldigt många bilder som alla berörde mig att se på. Jag har själv svårt att fota människor och blev lite små provocerad av bilderna som alla var bilder på människor. För mig är det otänkbart att fota människor i nöd och krig men efter att ha läst fotografens egna ord om hur han alltid frågar om han får ta känslosamma bilder, försvann provokationen. 

Det fanns även en liten utställning som kom till som en reaktion på Trumps uttalande om vad som hände i Sverige "last night" Bilden på renen är från den utställningen. 

Jag vill tillbaka till Stockholm för att kunna besöka Pernilla Wahlgrens butik MiNilla och hennes väns butik Bag-all. Hoppas kunna åka dit på höstlovet men det är inget som är bestämt än.  

 

 

I en vattenpöl

Runt om internatet finns det vattenpölar som jag försöker undvika att gå i flera gånger varje dag. För att unvika dem måste man titta ner i marken för att kunna se var de är. Många gånger slås jag av hur vackert de speglar omgivingen. En basketkorg, en flagga och ett staket. Dessa tre bilder är tagna med min iPhone 6 och sedan inzoomade i Photoshop. Någon gång vill jag testa att ta samma typ av bild men med systemkameran för att jämföra kvaliten.

Jag vill rädda världen

 
 
Gång på gång hamnar jag i ett läge där jag stannar upp och funderar över om jag har ett meningsfullt liv. Att bo på folkis gör att ens dagar blir väldigt lika varandra. Frukost kl. åtta till nio, lektion 1, rast, lektion 2, lunch och lektion 3. Bland mina rutiner, tvätt, mathandling och städning känns det då och då som om det just inte är meningsfullt. När jag grubblar och funderar, ifrågasätter jag även varför jag gör det jag gör.
 
Bloggen exempel vis. Varför bloggar jag? Det enklaste svaret är för att kunna skriva texter som denna. Att ha en plattform att utrycka sig men nu senare även en anledning att utvecklas inom foto. Jag har inte mycket läsare och hoppar i princip upp och ner av glädje om ett inlägg når upp till 50 besökare. Men ändå kommer jag på mig själv med att formulera rubriker för att locka läsare eller skriva om min tro, ett ämne jag vet får många läsare.
 
Något annat jag ifrågasätter är min utbildning och min dröm att få jobba med programmering. Är det meningsfullt? Kommer det bidra till glädje? För mig? För omvärlden? Agustus Waters, en karaktär från boken The fault in our stars. Hans största rädsla är att bli bortglömd och på något sätt vill jag heller inte bli bortglömd. Jag vill göra skillnad för världen, bli ihågkommen av senare generationer. Vissa kallar det storhetsvansinne eller narcissism, jag kallar det drömmar, hopp och längtan. 
 
En sådan dröm jag har är att få fota djur och natur för WWF eller liknande företag för att hjälpa världens människor att förstå hur fantastisk naturen är. Jag drömmer inte om kändisskap utan bara att få vara med att rädda världen. Trots att det är viktigt att återvinna och släcka lampor, har jag så otroligt svårt att känna att det gör någon skillnad. Hur är det ordspråket går, Många bäckar små… 
 
Just nu består mina dagar av lektioner och vardagsrutiner. Nyss jobbade jag min sista dag på Transcom men redan är det mörkt ute och klockan är 21. Tiden går framåt och jag är rädd för nästa sommar, nästa höst, ja framtiden som helhet. Samtidigt är jag nyfiken. Jag vill vidare. Studera ännu mer programmering, flytta ihop med Leander, bo utomlands, bli förälder. 
 
När jag funderar som jag nu gör, för jag påminna mig själv om att vissa saker ändå är bra som de är. Mina joggingpass till exempel. Det är en ren njutning att få se naturen anpassa sig för hösten. Löven kommer snart ändra färg för att sedan måla hela marken röd, orange, brun och gul. Löpningen är något som ger mig mening i vardagen när andra rutiner känns motsatsen. Därför ska jag ut i morgon innan första lektion kvart i 11. 

Byggnader och tankar om framtiden

 
 
 
 
 
 
 
Jag har upptäckt att byggnader är facsinerade att ta kort på. Därför gick jag runt i Uppsala med kameran i högsta hugg som en nyfiken turist. Förutom att fota, åt jag även lunch på Tacobar, köpte lite smått & gott och lyssnade på Aron Anderssons sommarprat.
 
Jag gillar Uppsala som stad väldigt mycket och jag är lika tacksam som glad över att ha en pojkvän som kommer studera här i minst 4,5 år till. Senaste veckorna har jag tänkt på framtiden och jag vad själv vill göra. Jag vet att jag vill skapa hemsidor för att hjälpa små och stora företag att utvecklas. Jag vill jobba med WordPress men hur vägen dit kommer se ut är i dag oviss. Det skrämmer mig en aning, att inte veta var jag kommer bo efter år 2 på Webbdesign men samtidigt känner jag en nyfikenhet som jag inte kännt tidiare.
 
Jag är nyfiken på livet, på framtiden, på världen och spänningen tror jag bara är positiv. För så länge jag inte låter rädslan hindra mig, kan inget stoppa mig. 
 
mer