Bloggen har fyllt, ja hur många år är det sedan 2015? 8 kanske?

Hela förra året skrev jag mina veckoinläg. För det här året är min plan att skriva när jag känner för det. För att det ändå ska bli av så har jag precis installerat WordPress-appen på min mobil så att jag nu kan blogga från mobilen.

Min förhoppning är att detta kommer göra att jag skriver oftare men kortare inlägg.

(Jag började skriva i morse men fastnade när jag skulle ladda upp bilden. Allt slutade med en genväg till min mobil som ändrar bildstorleken plus att jag laddade upp bilden via webbläsaren i stället. Kanske är det appen i kombo med mobiluppkoppling som krånglar.

Glad fredag!

Mer än två decennier efter att den släpptes såg jag Top Gun idag. Varför jag inte har sett den tidigare vet jag inte men ja, det har bara inte blivit av. Men ikväll hände det. Klockan är 00:44 så tekniskt sätt är det väll nästa dag men i alla fall. Leander är inte hemma och svarade bara 80-tal när jag skrev och berättade att jag skulle se filmen.

Min slutsats är att jag gillar 80-talsfilmer inklusive Top Gun. All musik har jag hört massor med gånger utan att veta att den kom från filmen. Ingen av karaktärerna var speciellt kompletta men det gjorde mig inget. Jag förstår varför så många ville bli piloter efter att ha sett filmen.

Tankar efter filmen

Strid. Krig. Försvar. Vapen. Allt kändes lite för glorifierat. Sverige håller på att ansöka om Natomedlemskap för att säkerhetsläget anses kräva det. Kanske är det naivt av mig men jag tror inte på vapen. Jag hade inte försvarat ”mitt land” och inte heller kräver jag att någon annan gör det heller. Samtidigt är jag nog tacksam över det svenska försvaret. Alla män och kvinnor som är redo att försvara Sverige ifall det behövs.

Men tillbaka till musiken. Jag kände att det blev lite väl deppig stämning här i mina tankar. Lyssna och njut.

Det är fredageftermiddag, utanför vardagsrumsfönstret ser jag alla bilar som är påväg hem. Det är vitt på marken på vissa ställen men innegården är också täckt av is. Och massor av halkbekämpande grus. Solen har gått ner och gatlyktorna är tända.

Jag är tillbaka i Sverige, i Uppsala och jag har hunnit med veckans Att göra lista.

• Packa upp och tvätta
• Planera studier
• Funktionärsråd
• Göra engelska-test
• Svara på Erasmus-enkät
• Skicka in intyg med boarding-pass till Erasmus
• Planera mat och handla

”Pluggveckans” höjdpunkt var definitivt resultatet på engelska-testet. Innan min utbytestermin behövde jag göra ett test för att se att jag var tillräckligt bra på engelska. Det var jag som tur var. Då var jag på B2 nivå men nu hamnade jag på C1-nivå.

Ett av målen med mina studier i Paris var att bli bättre på engelska och det har jag nu bevis på att jag blivit. Men stoltast är jag över att jag inte är obekväm med att prata eller skriva engelska längre.

Jag lyssnar på Eftermiddagspasset i P3, konstaterar att klockan snart är 17 och att det nu är helg. Imorgon ska Nils komma hit. Jag längtar! Utanför fönstret blir bilarna färre medan mörkret blir mörkare.

Hela november har snart gått vilket betyder att jag har gjort med än hälften av min utbytestermin. Nästa månad kommer gå jättesnabbt och januari lika så. Sen flyttar jag tillbaka till Uppsala igen.

När jag kramade hejdå till Leander på perrongen den 13: september kändes 4,5 månader oändligt långt. Då trodde jag dessutom att jag skulle åka hem över min födelsedag i oktober.

I kväll känner jag mig väldigt splittrad för samtidigt som jag längtar hem till min man och Uppsala, vill jag verkligen inte att mitt äventyr här i Paris ska ta slut. Jag har inte bokat någon flygbiljett hem än för januari just därför att det känns så slutgiltigt och ledsamt.

Istället för att vara ledsen över att mitt äventyr snart är slut så ska jag verkligen försöka njuta av veckorna som är kvar. Därför har jag bestämt att jag ska äta brunch imorgon, ute på någon ännu obestämd restaurang.

Kram från Paris 🇫🇷

Ikväll har jag haft mer hemlängtan än vanligt och det är troligtvis för att det är fredag och för att jag har haft en väldigt stressig vecka men också för att jag började tänka på julen igår. Jag insåg att det kommer bli svårt att kunna fira advent med glögg, lussebullar och pepparkakor eller se julkalendern. Som tur är, är det ju en månad kvar så jag har ju lite tid på mig att förbereda mig mentalt och förhoppningsvis hitta ett café som säljer lussebullar.

För att fira att metod-kursen äntligen är klar köpte jag en flaska rödvin och choklad på vägen hem från campus. Jag tycker inte riktigt om rödvin men den här var faktiskt god. Fransmännen kan sitt rödvin.

När jag skulle öppna flaskan gick det inte så bra. Ni kanske ser att korken är trasig? Den gick nämligen av när jag försökte öppna den. Alla kan inte vara bra på allt…

Mellan chokladbitarna kollade jag igenom mitt bloggarkiv och hittade bland annat det HÄR inlägget från april 2015.

”Om mindre än 50 dagar slutar jag och även då jag vill fortsätta att studera i minst 6 år till känns det ändå som om det är något som tar slut. En 12-års trygg kommer ta slut. Samtidigt ser jag fram emot nästa år och åren efter det men det är ändå en speciell känsla att veta att något tryggt kommer bytas ut. Jag har inget som helst behov av att åka ut i världen för att få uppleva äventyr. Jag har en dröm om att studera någonstans i Frankrike. Det är det enda.”

Tänk att jag nu sitter här i Paris nästan 7 år senare och har mindre än 1 år kvar till min kandidatexamen. Jag är stolt över att jag vågade följa min dröm. Hemlängtan är över för nu 🇫🇷