Sökresultat för: Funderingar

Är jag vuxen?

Jag har funderat en hel del senaste tiden. Tankarna har avlöst varandra och idag har jag funderat kring vad jag ser som vuxenhet.

Jag bor själv sedan 6 år tillbaka, jag betalar räkningar, tvättar och lagar mat. Men är jag vuxen? Att vara vuxen har jag förknippat med att må bra, vara tillfreds med tillvaron och ha balans och jag börjar sakta inse att vara vuxen verkligen inte är synonymt med att välmående. Jag har också sett vuxenhet som att man inte behöver hjälp eller stöd vilket heller inte stämmer.

Som barn behöver man självklart massa mer hjälp och stöd: knyta skor, dra över vanten över jackärmen eller läsa godnattsaga men som vuxen behöver man också stöd ibland.

Ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde krypa upp i mammas knä, få en kram och så känns tillvaron lite bättre. Som tur är kan jag krypa upp i Leanders knä, få en kram och känns tillvaron lite bättre.

Vad är det att vara vuxen?

Jag har börjat omdefinierat vad det innebär att vara vuxen för jag har insett att det jag har trott tidigare inte stämmer. Vuxenhet handlar om så mycket mer än räkningar och hushållsarbete. Det handlar framför allt om problemlösning. Har jag själv lösningen eller behöver jag fråga någon om hjälp?

Vad tänker du att det innebär att vara vuxen? Ser du dig själv som vuxen? Jag är nyfiken på hur ni tänker.

Funderingar en tisdagskväll

Jag är förkyld och när jag är förkyld blir jag den ynkligaste människan på jorden. Den främsta anledningen till varför jag fortfarande står fast vid att jag mycket hellre är magsjuk än förkyld är att samhället för väntar sig att man ska fungera som vanligt vid en förkylning. Uttrycket “bara förkyld” får mig att se rött, för nej, jag är inte bara förkyld. Men men, tack GUD för nässpray och min senaste i samlingen, Otrivin Comp.

 

Den senaste tiden har jag funderat kring vad jag vill jobba med i framtiden. Jag vet vad min dröm är, webbutveckling, men den drömmen känns tyvärr rätt så långt borta just nu. 20 minuter senare och jag har precis sökt jobb på The Generation som är en den webbyrå vi har besökt med utbildningen två år i rad. Men ja, den senaste månaden ungefär har jag funderat på jobb inom administration och utbildning. Att bli lärare känns som ett säkert kort för att få jobb men samtidigt vet jag inte om jag skulle passa som lärare. Jag har insett att jag trivs mycket bättre med en dator som arbetssällskap än människor.

 

20 min till och jag hittade in på teknikfik.se och bland annat detta inlägg och tips till studerande

Vet inte riktigt om det blev något vettigt blogginlägg alls, men i bland känner jag ett behov av att bara få höra mina fingrar mot tangenterna utan att fundera allt för mycket kring innehållet. Godnatt

 

 

 

 

Jag vill rädda världen

 
 
Gång på gång hamnar jag i ett läge där jag stannar upp och funderar över om jag har ett meningsfullt liv. Att bo på folkis gör att ens dagar blir väldigt lika varandra. Frukost kl. åtta till nio, lektion 1, rast, lektion 2, lunch och lektion 3. Bland mina rutiner, tvätt, mathandling och städning känns det då och då som om det just inte är meningsfullt. När jag grubblar och funderar, ifrågasätter jag även varför jag gör det jag gör.
 
Bloggen exempel vis. Varför bloggar jag? Det enklaste svaret är för att kunna skriva texter som denna. Att ha en plattform att utrycka sig men nu senare även en anledning att utvecklas inom foto. Jag har inte mycket läsare och hoppar i princip upp och ner av glädje om ett inlägg når upp till 50 besökare. Men ändå kommer jag på mig själv med att formulera rubriker för att locka läsare eller skriva om min tro, ett ämne jag vet får många läsare.
 
Något annat jag ifrågasätter är min utbildning och min dröm att få jobba med programmering. Är det meningsfullt? Kommer det bidra till glädje? För mig? För omvärlden? Agustus Waters, en karaktär från boken The fault in our stars. Hans största rädsla är att bli bortglömd och på något sätt vill jag heller inte bli bortglömd. Jag vill göra skillnad för världen, bli ihågkommen av senare generationer. Vissa kallar det storhetsvansinne eller narcissism, jag kallar det drömmar, hopp och längtan. 
 
En sådan dröm jag har är att få fota djur och natur för WWF eller liknande företag för att hjälpa världens människor att förstå hur fantastisk naturen är. Jag drömmer inte om kändisskap utan bara att få vara med att rädda världen. Trots att det är viktigt att återvinna och släcka lampor, har jag så otroligt svårt att känna att det gör någon skillnad. Hur är det ordspråket går, Många bäckar små… 
 
Just nu består mina dagar av lektioner och vardagsrutiner. Nyss jobbade jag min sista dag på Transcom men redan är det mörkt ute och klockan är 21. Tiden går framåt och jag är rädd för nästa sommar, nästa höst, ja framtiden som helhet. Samtidigt är jag nyfiken. Jag vill vidare. Studera ännu mer programmering, flytta ihop med Leander, bo utomlands, bli förälder. 
 
När jag funderar som jag nu gör, för jag påminna mig själv om att vissa saker ändå är bra som de är. Mina joggingpass till exempel. Det är en ren njutning att få se naturen anpassa sig för hösten. Löven kommer snart ändra färg för att sedan måla hela marken röd, orange, brun och gul. Löpningen är något som ger mig mening i vardagen när andra rutiner känns motsatsen. Därför ska jag ut i morgon innan första lektion kvart i 11.