Det är tufft nu. Idag var jag på campus från 09.40 till 17.40. En 3-timmars lektion i Communication for Leaders på förmiddagen och en 3-timmars lektion i Advanced Algoritmic efter lunch. Just nu är klockan snart halv 9 och jag skulle kunna somna här och nu framför datorn så trött är jag.

Imorgon slutar jag 16 vilket är skönt men jag har ett möte inbokat med min skrivpartner på kvällen. Vi studenter som ska skriva C-uppsats till våren behöver välja en projektidé innan slutet av november och de här idéerna släptes idag. Så imorgon ska jag och Nathalie gå igenom idéerna för att se ifall det är någon som vi tycker verkar intressant. Om vi inte hittar någon så behöver vi skriva ett eget förslag.

Just nu känns C-uppsats och våren väldigt långt borta men det är ju redan november och kommande månader kommer garanterat gå ännu snabbare än vad september och oktober gjorde. Nästa vecka har jag bott här i Paris i två månader. Det är nästan halva tiden av mitt utbyte.

Men som jag började med. Det är tufft nu. Jag har haft mer ångest än vanligt och är därför väldigt trött. När jag är trött får jag lättare ångest och så snurrar det på. Just i kväll vill jag därför hem till Uppsala och min man.

Ikväll har jag haft mer hemlängtan än vanligt och det är troligtvis för att det är fredag och för att jag har haft en väldigt stressig vecka men också för att jag började tänka på julen igår. Jag insåg att det kommer bli svårt att kunna fira advent med glögg, lussebullar och pepparkakor eller se julkalendern. Som tur är, är det ju en månad kvar så jag har ju lite tid på mig att förbereda mig mentalt och förhoppningsvis hitta ett café som säljer lussebullar.

För att fira att metod-kursen äntligen är klar köpte jag en flaska rödvin och choklad på vägen hem från campus. Jag tycker inte riktigt om rödvin men den här var faktiskt god. Fransmännen kan sitt rödvin.

När jag skulle öppna flaskan gick det inte så bra. Ni kanske ser att korken är trasig? Den gick nämligen av när jag försökte öppna den. Alla kan inte vara bra på allt…

Mellan chokladbitarna kollade jag igenom mitt bloggarkiv och hittade bland annat det HÄR inlägget från april 2015.

”Om mindre än 50 dagar slutar jag och även då jag vill fortsätta att studera i minst 6 år till känns det ändå som om det är något som tar slut. En 12-års trygg kommer ta slut. Samtidigt ser jag fram emot nästa år och åren efter det men det är ändå en speciell känsla att veta att något tryggt kommer bytas ut. Jag har inget som helst behov av att åka ut i världen för att få uppleva äventyr. Jag har en dröm om att studera någonstans i Frankrike. Det är det enda.”

Tänk att jag nu sitter här i Paris nästan 7 år senare och har mindre än 1 år kvar till min kandidatexamen. Jag är stolt över att jag vågade följa min dröm. Hemlängtan är över för nu 🇫🇷

Jag är tillbaka i Uppsala och jag känner mig tom inombords. Dels för att jag återigen är själv med mina tankar och dels för att Slyte är den bästa platsen att vara på när det är sommar.

 

Senaste veckorna har jag funderat en del på framtiden, vad jag vill jobba med, vad Gud vill att jag ska jobba med om han nu bryr sig vill säga. Jag vet några saker och det är att det ska vara ett kontorsjobb med regelbundna arbetstider 8-17 eller liknande. Webbyrå vore drömmen men samtidigt tvivlar jag på om jag någonsin kommer att kunna få ett sånt jobb.

 

Samtidigt så har jag inte riktigt bott in mig här i Uppsala och saknar Karlskoga. Gång på gång kommer jag på mig själv med att längta hem även fast jag är hemma. Eller är jag?

 

För vad är hemma? Är det ens folkbokföringsadress, husen där ens föräldrar bor eller platsen där ens älskade är?