Jag har funderat en hel del senaste tiden. Tankarna har avlöst varandra och idag har jag funderat kring vad jag ser som vuxenhet.

Jag bor själv sedan 6 år tillbaka, jag betalar räkningar, tvättar och lagar mat. Men är jag vuxen? Att vara vuxen har jag förknippat med att må bra, vara tillfreds med tillvaron och ha balans och jag börjar sakta inse att vara vuxen verkligen inte är synonymt med att välmående. Jag har också sett vuxenhet som att man inte behöver hjälp eller stöd vilket heller inte stämmer.

Som barn behöver man självklart massa mer hjälp och stöd: knyta skor, dra över vanten över jackärmen eller läsa godnattsaga men som vuxen behöver man också stöd ibland.

Ibland önskar jag att jag var liten igen och kunde krypa upp i mammas knä, få en kram och så känns tillvaron lite bättre. Som tur är kan jag krypa upp i Leanders knä, få en kram och känns tillvaron lite bättre.

Vad är det att vara vuxen?

Jag har börjat omdefinierat vad det innebär att vara vuxen för jag har insett att det jag har trott tidigare inte stämmer. Vuxenhet handlar om så mycket mer än räkningar och hushållsarbete. Det handlar framför allt om problemlösning. Har jag själv lösningen eller behöver jag fråga någon om hjälp?

Vad tänker du att det innebär att vara vuxen? Ser du dig själv som vuxen? Jag är nyfiken på hur ni tänker.

En affisch kan göra mycket.

Tack vare affischen här ovan bestämde jag mig för att gå. Den satt uppsatt nere i entrén och en kvart innan det började kollade jag upp var det faktiskt var jag skulle. Jag hade inte riktigt läst informationen så noggrant och blandat ihop två ställen så det blev en lite längre cykeltur än vad jag hade räknat med men jag kom i tid och jag kom in i sal med avlånga bord uppställda på vardera sida av en mittgång.

Många av stolarna var redan tagna av studenter och av äldre vuxna. Jag satte mig därför längst fram till vänster. Projektorn var igång och på duken fanns en presentation av alla som skulle tala.

Ninna Edgardh lyfte delar ur boken och berättade också om kön alternativt könsrollernas roll i klimatkrisen.

Ninna var den första talare och det jag tyckte var häftigast var att hon lyfte upp frågan om könsroller som en del i varför det har blivit som det blivit. För om vi kan vara väldigt generella för en stund så var det manen som stod för det ekonomiska ansvaret och kvinnan för det vårdande ansvaret. I takt med att kvinnor nu förväntas ansvara för ekonomin lika väl som män, har inte ansvaret för omsorg/vård blivit mannens ansvar. Ninna kopplade samman kvinnors utmattning med klimatkrisen på ett väldigt häftigt sätt.

Johannes Widlund är ordförande för föreningen God Jord.

Jag har hört Johannes tidigare och blev riktigt inspirerad och hoppfull av honom och av God Jord. God Jord är en förening/organisation (vad är egentligen skillnaden?) som arbetar för att inspirera Sveriges kyrkor till att bli mer klimatvänliga. Jag är väldigt sugen på att bli medlem men väntar nog en stund.

Den sista talaren var lektor från Newmaninstitutet där vi var. Han var väldigt teologisk och därför på gränsen för akademisk för min smak. Det han och de andra talarna tog var konsumism men jag skulle vilja kalla det för vad det är: kapitalism. Att ständigt köpa nya saker och saker man framför allt inte behöver är kapitalismens rotsystem. Jag är långt ifrån någon ekonom men jag är helt övertygad om att kapitalismen som system måste bort helt eller gradvis för att klimatkrisen ska kunna omvändas.

Det som alla tre också var inne på var att vi som människor har distanserat oss själva från både naturen och från medmänniskor. Det är något som jag verkligen kan hålla med om. Jag vet knappt hur mat produceras eller vad som händer i världens länder mer än löpsedlar. Ninna pratade mycket om att vi måste återgå till att vara en skapelse, både naturen och människorna och om naturen eller andra människor lider ska det göra ont.

Jag blev väldigt inspirerad igår och jag kommer nog låna boken på biblioteket för att kunna läsa den som helhet. Efter att ha kollat upp den på bibliotekets hemsida upptäckte jag att den var från 2016 vilket gjorde mig förvånad. Jag utgick ifrån att den var relativt ny efter kvällen igår.

Igår bestämde jag mig för att åka till mamma efter jobbet och nu sitter jag här i mitt rum och konstaterar två saker:

–  Jag har en hel del böcker här också. Det häftigaste är att nästa varje bok har en berättelse kring hur jag köpte den/fick den.

–  Att komma hem till mamma känns bättre och bättre för varje gång. Känns mer som hemma för varje gång. Det här rummet har ändå varit mitt sen ja, snart 10 år tillbaka.

Imorgon ville mamma att jag ska med och prova skor hon & jag plus Erik och Per. Skulle behöva mig skor jag också. Det blev ju sommar helt plötsligt. En sak som jag vet för säkert i morgon är att fota äppelblommorna 🙌

Godnatt 😴